Dagens dikt: XXI av Erik Lindegren

Jag får väldigt mycket e.e.cummings-vibbar av denna dikt. Det är ingalunda negativt. 

 

==

 

att älska utan att veta det att stilla lyssna

till ljudet av sanningens outtröttliga dyrkar

 

att dölja en smekning inom sig och känna

febern falla mjukt under stormens tröskel

 

att sluta sig inom sina vidder och spränga

ett skal för att klarare glida med molnen

 

att minnas allt som gjort ont med ett leendes

slöja och kasta en sten långt in i evigheten

 

att kunna sätta ihop allt man plockar sönder

och åter höra syrsor som tidens eggande småljud 

 

att känna smärtan brusa i lågande glorior

att ha savens utsikt högst upp i träders krona

 

att skjuta sin önskan framför sig som en vårens mur

och veta att det värsta och det bästa återstår

 

 

==