Dagens dikt: How great thou art av Carl Gustav Boberg med engelsk text av Stuart K Hine

Ex-sambon Andy var, eller är förmodligen, metodist. Jag hade ingen aning om vad det kunde tänkas innebära, men hängde med på en… det heter inte gudstjänst så jag vet inte vad jag ska kalla det, lovsångsmorgon kanske morning praise har jag för mig att det kallades, när vi rätt nyss hade träffats. (Obs: Jag vet fortfarande inte om de förstod hur roligt det var att de kallade sig Meth Soc.) Jag väntade mig inte så mycket och tyckte att det kändes lite happy clappy – men så kom första sången. Och jag tycker att den är så fin. Hade ingen aning om att det var en svensk som skrivit den förrän senare på dagen. 

 

Jag skrev en lång bit här som jag raderade, om religiosisitet och Svenska Kyrkan och sånt. Sedan tänkte jag att nä, det kan vi ta i ett annat inlägg och så gör vi. 

 

== 

 

O Lord my God, When I in awesome wonder,
Consider all the worlds Thy Hands have made;
I see the stars, I hear the rolling thunder,
Thy power throughout the universe displayed.

Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art.
Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art!

When through the woods, and forest glades I wander,
And hear the birds sing sweetly in the trees.
When I look down, from lofty mountain grandeur
And see the brook, and feel the gentle breeze.

Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art.
Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art!

And when I think of God, His Son not sparing;
Sent Him to die, I scarce can take it in;
That on the Cross, my burden gladly bearing,
He bled and died to take away my sin.

Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art.
Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art!

When Christ shall come, with shout of acclamation,
And take me home, what joy shall fill my heart.
Then I shall bow, in humble adoration,
And then proclaim: ”My God, how great Thou art!”

Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art.
Then sings my soul, My Saviour God, to Thee,
How great Thou art, How great Thou art!

O store Gud, när jag den värld beskådar,

Som du har skapat med ditt allmaktsord,
Hur där din visdom leder livets trådar,
Och alla väsen mättas vid ditt bord.

Då brister själen ut i lovsångsljud:

O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!

När sommarvinden susar över fälten,
När blommor dofta invid källans rand,
När trastar drilla i de gröna tälten,
Vid furuskogens tysta, dunkla rand;

 

När jag i bibeln skådar alla under,
Som Herren gjort se’n förste Adams tid,
Hur nådefull Han varit alla stunder,
Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid;

 

När slutligt alla tidens höljen falla,
Uti åskådning byter sig min tro,
Och evighetens klara klockor kalla,
Min frälsta ande till dess sabbatsro;

Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!

==