Ja, det skulle ju bli köttbullar igår. Och det blev det också, de är hemskt goda. Och så skulle det vara en riktig god tomatsås till förstås, när det är italienska smaker i köttbullarna. Stod vid tomathyllan och försökte som vanligt bestämma mig för om jag skulle köpa smaksatta, eller vanliga, eller billiga, eller Mutti, eller… så tittade jag på översta hyllan och hallå?! Är dessa nya, eller är det bara för att de står så högt som jag har missat dem?
Jag kan ärligt säga att det är en av de godaste tomatsåserna jag har ätit, och definitivt den bästa jag har lagat själv. Tack vare tomaterna, inget snack om saken.
Så – till en ganska rejäl sats:
1 gul lök
1 stor eller 2 mindre vitlöksklyftor
något syrligt (vinäger, citron, vin…)
2 burkar ovan listade tomater
lite honung eller strösocker
salt och peppar och ev. färska örtkryddor
Svårare än så var det bannemig inte. Jag satt just och tänkte att jag måste ha glömt något men jag tror inte att jag har det. Nåväl. Hacka lök och vitlök, behöver inte vara särskilt finhackat eller tjusigt. Fräs i smör och lite olja, men bryn inte. I med ”något syrligt” som får koka loss lite med löken och vitlöken – hade jag haft vitt vin hade jag valt det, nu tog jag lite vitvinsvinäger och vatten istället. I med tomaterna och någon burk vatten, salta och peppra, koka upp, rör om, lägg på locket och koka försiktigt så länge du kan.
Nästa moment är frivilligt, men jag valde att stavmixa såsen efter sisådär tre timmar – dock inte så att den blir som en soppa utan det ska fortfarande vara lite bitar kvar.
Smaka av med honung och mer salt och peppar och kolla konsistensen – den kanske behövs spädas, men förmodligen inte. Låt bubbla en stund till under lock om du har tid, t.ex medan köttbullarna är i ugnen?
Servera med pasta eller polenta. Jag struntade i sånt finlir och åt köttbullarna med sås ur djup tallrik med Dijonsenap på kanten framför Ullared. Det går också bra. Nigella hade gillat det, hon som tar med sig Carbonara till sängs.
Stories from the city, stories from the sea 