Igår hade jag den stora äran att sitta med i en fokusgrupp i TV-huset för På spåret (aka världens bästa TV-program alla kategorier). Det var helt fantastiskt roligt! Jag blev ihopparad med en fullständigt okänd (för mig) herre som såg ut som om George Clooney hade fått barn med Johan Rheborg, vi var fyra ”lag” om två och vi vann storslaget. Man satt ju inte i burar eller så, utan i SVT:s biograf i olika hörn. Inga filmer heller, vilket gjorde det väldigt mycket svårare. Lustigt nog var det jag som klippte alla resorna. Kanske för att jag nyligen börjat våga mig på Klurifaxen i Allers? 😉
Men inte nog med det – jag fick även den gigantiska äran att träffa Kristian Luuk, en idol sedan typ 1993 när dåvarande bästisen Js bror satte oss vid radion och Hassan. Och så fick jag prata med honom. Och få upplysningen om att jag är hans viktigaste demografi. Jag tar det som ett frieri. Han var mycket längre än jag trodde och otroligt trevlig. Det var dessutom han som läste upp ledtrådarna under resemomenten.
Vad jag önskar att jag kunde få jobba med de tre herrarna som sysslar med frågeskrivandet! Inte nog med att det måste vara ett askul jobb, men även för att han som chefar över dem var en otroligt trevlig herre i sina bästa år som bara kunde… allt när det ställdes frågor på frågorna.
Höll dessutom på att välta Pål Hollender i entrén, samt fick vinka till Rickard Olsson och kramas med producenterna. Result.
Om en kort stund ska jag hämta sista tvätten i källaren, klä på mig (okej, jag kanske ska göra det först dårå) och sedan åker vi till Hunnebo på riktig långhelg! Ta lite Kristian så länge.
Detta är nog min favorit:
Detta är den första sketchen jag hörde:
Och en annan riktig höjdare. Skulle kunna fortsätta i flera timmar men det hinner jag inte 😉
Stories from the city, stories from the sea 