Skön lite ironi-sentimental dikt tycker jag.
==
Min ungdom dog häromdan,
jag var och begrov den fan.
Det var en lustig en, må ni tro!
Han unna sig aldrig en smula ro,
han skulle brinna och svamla
och klösa och riva det gamla.
Han skulle jämt hålla tändande tal
och sia om gröna vårar,
han kallade världen brackbanal
och människorna för dårar.
Han grät sina modiga tårar
när folket bara snarkade.
Han bet, han skrek, han sparkade,
han dundrade från talarstol,
han talade om ett liv i sol,
han ruskade det som sov
och agade det med kärlekens hat.
Min ungdom, det var en vild krabat
men nu är han död, gudskelov!
Erik Lindorm
==
Stories from the city, stories from the sea 