Nog kan vi alla känna oss som igelkottar ibland? Detta är en underbart rytmisk dikt tycker jag, och dessutom ganska söt i alla sin melankoli.
==
Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa splut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
– Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.
==
Stories from the city, stories from the sea 