2014: 75 – Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmquist

Herregud. Jag höll ju på att skratta (och mysa) ihjäl mig åt Potensgivarna, så när mitt norra öga skådade Karin Brunk Holmquists namn på loppisen i lördags var det ju ingen diskussion om att Mintgrodornas återkomst skulle följa med hem. 

Det är en otroligt charmig och asrolig krönike- och kåserisamling om… allt och inget. Om att ligga som en fällkniv under bilsätet för att leta efter sin mobiltelefon – som man pratar i. Och om att älska sin väska i kyrkan. Om när expediten i tobaksaffären vet att det är mintgrodorna man är ute efter. Om fjärrkontroller och hur jefvla svårt det kan vara att få en himla video att fungera. 

 

Om när man tror att man blir beskjuten när det i själva verket är hyskan i behån som släpper med en smäll… 

 

Man skrattar högt. Eller om man är bland folk skrattar man lågt så att man får ont i magen och pandaögon. 

 

Fantastiskt kul och välskriven! Jag måste leta rätt på Brunk Holmquists övriga romaner, för hon har verkligen förankrat sig hos mig nu.