Jag är inte så bra på Tomas Tranströmer, men jag hittade denna och tycker mycket om den.
==

När han kom ner på gatan
efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden –
alla log bakom uppfällda
kragar. Det var fritt!
Och alla frågetecken
började sjunga om
Guds tillvaro.
Så tyckte han.
En musik gjorde sig
lös och gick i yrande
snö med långa steg.
Allting på vandring
mot ton C.
En darrande kompass
mot ton C.
En timme ovanför
plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom
uppfällda kragar.
==