Tja. Jag är väl inget jättefan av varken Alcazar eller annat som Lundstedt har gjort, men han verkar vara en trevlig kille så visst, kan väl vara kul att läsa tänkte jag.
Och det var det väl, antar jag.
Men så väldigt mycket hela tiden om fester och sprit och knark, jag blev alldeles matt.
Men intressant, yes, både den subjektiva upplevelsen och mer om bemötande och objektiv uppfattning. Vi är väl vana vid 80-talsattityderna, särskilt nu efter Torka aldrig tårar-framgången, men detta är ju slutet på 2000-talet och det är intressant.
Jag tror att jag och många med mig i min generation tar det rätt piano. Vi vet att man inte får HIV av att skaka hand liksom – men på 80-talet visste man inte det. Alla dog, liksom. Nu gör nästan ingen det.
Dessutom är det intressant att läsa statistik – jag tror inte att så många, än idag, tror att procentsatsen hos kvinnor är såpass hög som den är. Lärorikt – det är bra att de gjort en faktadel i slutet.
Så, jadå, värd de timmarna den tog och definitivt 10:an mamma spenderade på den… 😉
Stories from the city, stories from the sea 