Dejta online? Yay or nay?

Häromdagen satt jag och tittade på ett gammalt avsnitt av How I met your mother (How I met everyone else, 2007), där Ted har träffat Bla Bla på nätet men hon tycker att det är pinsamt och vill därför att de ska säga till de andra att de träffats på en kurs i fransk matlagning – och hon jobbar ganska hårt på det också. Ted säger att det inte finns någon stigma längre – Robin säger att det gör det visst! 

Hur tänker du? 

Jag har av någon anledning aldrig tyckt att det har varit särskilt konstigt att träffas på nätet, även om jag inte träffat mina för detta nätpartners just på en dejtingsajt utan främst genom olika bloggcommunities – och nu tror jag knappt att någon under 60 tycker att det är speciellt konstigt längre. Jag har varit medlem på en svensk dejtingsajt och absolut inte lyckats hitta någon intressant person, men jag har flera i min närhet som träffat sina partners online och är hur nöjda som helst.

Jag tror att det kan vara väldigt käckt att kolla av folk via mail och så innan man slänger sig ut på en blindträff – det måste vara en fördel med online-jagande. Men – något som jag fått höra om från olika personer – är att om man håller på och maila och kanske SMS:a och prata i telefon under en längre period innan man träffas riskerar man ett antiklimax när man väl ses, om man nu har byggt upp en helt fantastisk bild… och så visar det sig att personen kanske inte är riktigt vad man hade hoppats på?

Men jag tänker – vad har man att förlora, egentligen, så länge man själv är ärlig och framför allt – försiktig?

Här är en sajt som länkar till och informerar om dejtingsajter!