Åh, vad jag är kär i Jeffrey Eugenides!
The Virgin Suicides är en av mina favoritböcker såväl som favoritfilmer, och när Karin sa till mig att läsa Middlesex gjorde jag det på typ ett dygn och var totalfast 

Och när jag fick syn på denna som pocket höll jag på att ramla baklänges – hur gick det till, hur har jag missat att det var en ny på gång? Det var ju några år sedan sist – och så såg jag att den skrevs 2011! Har det inte stått ett smack i tidningarna? Eller – mer troligt – är det jag som är selektivt blind.
En kärlekshandling utspelar sig 1982, under tre vänners sista år på Brown University. Madeleine står i fokus, tillsammans med vännerna Leonard och Mitchell – och det är mycket som kan hända på den tiden. Vi introduceras i historien på examensdagen – med andra ord blir det mesta som tillbakablickar utan att kännas som sådana.
Språket är så vackert att man dånar – men ändå väldigt tillgängligt. Det finns ju språk som är vackert och helt omöjligt att egentligen förstå sig på. Så är det inte här.
Fantastiskt fin roman. Så fort jag läst klart ville jag börja om…