Hm. Jag gick och lade mig i vettig tid igår, typ halv elva eller något, med goda föresatser om att läsa ”en stund”, max till midnatt då jag skulle upp imorse. Visst va. Jag var naturligtvis tvungen att läsa ut hela boken.
Jag är lite förälskad i Anna Jansson tror jag för de två böckerna jag hittills har läst av henne har varit fantastiska. Maria Wern är en ypperlig huvudperson.
En vinterdag hittas en man strax under 40 fastklämd i sin bil efter en olycka – där har han suttit i fyra dagar vid det laget. Maria Wern är med i patrullen som först kommer till olycksplatsen där mannen, Erik Hansson, hittas svårt sargad.
Samtidigt som detta mord undersöks – ja, det är mord då stora mängder giftig odört finns i Hanssons blod – är Maria vittne i en stor rättegång, där hon hotas av den åtalades minions. Det andra stora vittnet har hängt sig i sin cell, gissningsvis av rädsla för den åtalades kumpaner.
Detta visar sig bli farligare och farligare, och när Marias barn är i fara sätts de i säkerhet hos sin pappa medan Maria följer med bästa väninnan Karin, som är djupt deprimerad över sin skilsmässa, på ett sorts… retreat, nästan, på Gotska Sandön. Så hittas en kvinna mördad. En annan försvinner. Kan de som är kvar hålla ihop och lära sig lita på varann, det finns ingen el, inga mobiltelefoner, och båten kommer inte förrän helgen därpå…
Samtidigt pågår förstås den eventuella romansen med den sympatiske polisen Per Antonsson som jag också gillar skarpt.
Rafflande som f-n är det! Jag hade någon liiiiiten aning om vem som kunde vara en del i upplösningen, men jag hade aldrig gissat att det var på det viset! Mer Anna Jansson åt folket!
Stories from the city, stories from the sea 