Shakespeare finns liksom alltid med mig. Detta är nog min favoritsonett av den store barden.
+ – + – + – + – +
My mistress' eyes are nothing like the sun; Coral is far more red than her lips' red; If snow be white, why then her breasts are dun; If hairs be wires, black wires grow on her head. I have seen roses damasked, red and white, But no such roses see I in her cheeks; And in some perfumes is there more delight Than in the breath that from my mistress reeks. I love to hear her speak, yet well I know That music hath a far more pleasing sound; I grant I never saw a goddess go; My mistress when she walks treads on the ground. And yet, by heaven, I think my love as rare As any she belied with false compare.
+ – + – + – + – +
Denna hörde jag först i Mitt så kallade liv. Man ska verkligen inte underskatta popkulturens makt vad gäller att introducera ungdomen till äldre kultur. Jag var liksom tolv när jag hörde denna för första gången tack vare TV.