Titeln Evelyn Spöke har jag sett lite överallt under åren. Den dyker så gott som alltid upp som referenslitteratur i artiklar och liknande om ätstörningar och unga tjejer – jag vet att jag läste om den i antingen Dyngkåt och hur helig som helst eller Akta er killar… häromsistens, men kommer inte ihåg vilken av dem det var.
Hur som helst.
Evelyn är sjutton år på det artonde, ska precis börja sista året på gymnasiet i Stockholm, bor inackorderad hos en lite äldre tjej då hon har familjen i Göteborg men har flyttat till hufvudstaden för att plugga konst. Det kanske inte fanns så mycket estetiska utbildningar i Göteborg 1987, jag vet inte?
I alla fall. Hon har haft ett antal jobbiga år bakom sig, men är nu redo att försöka ordentligt, ta tag i sitt liv och pluggandet och nu ska det minsann gå bra!
Men det gör det inte. Detta är en berättelse i dagboksform om att krascha, om att nästan dö, om att dra sig upp från botten bara för att halka ner. Demonen heter anorexia nervosa.
Otroligt gripande och välskrivet, och till och med hysteriskt roligt på sina ställen. På vissa ställen kan man dessutom känna igen sig jätteväl, även om man inte är det minsta anorektisk (typ jag).
Glad att jag hittade den för det verkar inte vara det enklaste nuförtiden. Tyvärr är uppföljaren …och bli ett vackert lik helt slutsåld hos förlaget, så det gäller att hålla ögonen öppna på loppisar och antikvariat.
Borde vara obligatorisk läsning – i alla fall delar utav den – på mellanstadiet. Tja, i sexan kanske.
Stories from the city, stories from the sea 
Måste läsa!
GillaGilla
Det tycker jag att du ska göra! Säg till om du inte får tag på den, du kan få min 🙂 Tittade in jättesnabbt på din blogg nu och såg att du också råkat ut för epilepsi, skönt att du har varit anfallsfri länge! Jag har snart klarat ett år efter en jobbig höst förra året, ska träffa neurologen imorgon och hoppas på att kanske få trappa ner på medicinen lite grann i alla fall. Ska läsa vidare i din blogg! Kram!
GillaGilla