Hej, jag är en tjej på 31 jordsnurr som heter Anna Karin Larsson. När jag var bebis gillade jag att ha skedar i munnen, samt att stoppa handen i munnen på folk. Mest familjen och så men en gång på en kille på stranden.
Jag bor i Göteborg efter knappa tio år i London där jag jobbade i butik, pluggade, på pubar, som servitris, maskinskriverska och i försäkringsvärlden. Jag bodde på åtta olika ställen genom åren – Bayswater, Brixton, Finsbury Park, Camden, Whitechapel, Old Street, Brockley och Muswell Hill.
Jag är ensambarn. Jag gillar att laga mat. Snart ska jag vara med på TV-inspelning för första gången.
Jag läser massor. Just nu är jag arbetslös och har därmed en faslig massa lästid.
Jag började blogga på allvar 31 juli 1999.
Jag har alltid varit extremt sportig. Obs: ljug. Här skulle jag lägga upp några barndomsbilder när jag ”sportar” men det fungerar inte. Kanske senare.
Annars vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag tycker att det är kul med smink och kläder men förstår mig väl egentligen inte på typ mode och sådär. Har mest använt svarta kläder under åren men har nu börjat med starka, glada färger. Känns bra.
Mina favoritdofter är Nina Riccis L’air du Temps och CK Eternity. Och YSL In love again. Och någon billig Escada-kopia från Rusta. Hihi.
Jag är begåvad med ett stort huvud samt svettas abnormt i hårbotten och ansiktet. Spelar liksom ingen roll om det är kallt ute, jag kan svettas på bussar och sådär ändå, nemas problemas. Jättekul. Not.
Min favoritmaträtt är nog faktiskt så enkel som köttfärssås och spaghetti. Gärna med ett glas Chill Out Shiraz. Ett favvovin som jag favvoar ännu mer då det säljs i PET-flaska. Hur bra är inte det? Jo, förresten, jag gillar skaldjur skarpt också. Helst räkor för de är inte lika jobbiga att äta som kräftor och krabba… kräftor känner jag inte riktigt är värda de svindyra kilopriserna. Förr fiskade ”vi” mycket krabbor, men om man ska köpa det blir det ju också löjligt dyrt.
Jag har aldrig ätit ”röda” kräftor, eller flodkräftor eller vad de heter. Har heller aldrig varit på riktig kräftskiva.
Jag har ”fått” epilepsi i vuxen ålder och tar ganska tunga mediciner vilket inte har varit så roligt för psyket av och till, men nu har det blivit bättre sedan min underbara neurolog Lille Pontus gav mig antidepressiva för att stävja ångest. Funkar, tror jag.
Jag är rätt mycket hos mina föräldrar, både i Göteborg och i Hunnebostrand. Förra hösten fick jag nämligen fem anfall på bara ett par veckor och i samma veva tog mitt kontrakt slut på jobbet, så det var en jättejobbig tid och då kändes det bra att ha sällskap. Sedan dess har jag insett hur skönt det är med lugn och ro! Det är väldigt brötigt där jag bor – massor av spårvagnar och bussar, byggarbete, gräsklippning typ varje dag… und so weiter. Då är det skönt att vara där och lalla runt lite på dagarna… fast jösses ja, nu har ju pappa gått i pension så då kan jag inte lalla riktigt lika fritt. Hehe.
Jag kan vara astjurig och bestämma att jag inte gillar saker, t.ex böcker, filmer, TV – och får sedan ett ryck och ger det en chans… jag borde ju lära mig av det. How I met your mother och The Big Bang Theory är ju typ det roligaste som finns – jag plöjde dem på bara några veckor förrförra sommaren.
Jag tittar dock extremt lite på TV, men en hel del på Play-kanaler och så. Gillar att slippa all reklam samt att kunna pausa när jag har lust.
Gillar Melodikrysset men har tappat sugen lite på sista tiden.
Tycker väldigt mycket om att sticka men kan inte sy pga inget tålamod.
Jag kunde läsa flytande när jag var 3½.
Och nu har jag tappat inspon. Fråga gärna om det är något som undras… 😉
Stories from the city, stories from the sea 