2013: 112 – Allt som återstår av Elin Boardy

 

Åh. 

 

Jag är ju erkänt svag för romaner som utspelar sig i miljöer som jag ”kan”, och även om jg inte är någon expert på Orust så har jag ändå lite koll – mamma och pappa hade sommarstuga där på 70-talet, och farbror H och kusiner x 2 bor där – så jag vet ju i alla fall vad Morlanda och Myckleby och Slussen är för något. 

 

Jaja. Till sak. 

 

Emma – eller Emmalilla, som hennes far kallar henne – är kvarvarande dotter på Morlandategen. Hennes syskon har spridit sig till Alingsås, Uddevalla och tre till och med till Amerika, men Emma blir kvar efter sin mor Edlas bortgång. Hon blir även med barn med drängen Emil (det var värst vad folk blev med barn hela tiden förr? Det verkar som om alla som har olovligt sex eller blir våldtagna genast blir gravida) och då är det inget snack om att hon ska vara kvar. 

 

De gifter sig förstås och även om det självklart pratas så går den biten förvånansvärt enkelt. Vilket är skönt till skillnad från alla trauman man läser om i böcker som utspelar sig på den tiden. 

 

Och de får massor av barn. Jag kan inte ens räkna dem i huvudet nu men ett halvt fotbollslag i alla fall. 

 

Och så händer en massa saker. Förstås. Som jag inte ska gå in på för det vore definitivt att spoila vilket till slut leder till nedgång och fall. 

 

Läs läs läs. Den är hemskt fin och sorglig. Dessutom är det inte så förtvivlat mycket bröstvårtor och stående lemmar i denna – Emma och Emil är nog faktiskt rätt så kära i varann. Dessutom fina porträtt av vännen Magda och mycket starka förtäljelser om svartsjuka på handlarottern Bärta. 

 

Super!