Jag gick liksom och ville köpa denna hur länge som helst, men tyckte att över 80 kronor för en pocketbok var lite att ta i. Men så gick jag förbi Lagerhaus häromveckan och tänkte att om jag ser Birros bok i pocketstället där vid dörren och den kostar 49:- så ska jag köpa den. Och det gjorde den, så sagt och gjort!
Jag vet att jag har sagt många gånger att jag verkligen gillar Birro, och att jag vet att många tycker att han är en överskattad och pretentiös idiot – pretentiös kanske jag kan gå med på, i alla fall när han var yngre. Men vilka poeter är inte det?
Det var hemskt intressant att läsa denna boken, särskilt om hans tid i Göteborg som missförstådd poet och alkis och konstant i destruktiva förhållanden. Jag gillar att läsa om saker som formar människor. Vissa gillar inte att läsa litteratur som utspelar sig i hemstaden eller områden som man känner till väl, men jag är precis tvärtom. Jag älskar att läsa böcker som denna och plötsligt känna igen namnet på ett kafé eller var en särskild butik ligger eller… ja, sånt.
Det första jag läste av Birro var …och alla djävulska främlingar någon gång på gymnasiet, och jag fick reda på genom denna bok att den filmatiserats. Det hade jag ingen aning om, men jag måste leta upp den. Om någon vet var man kan få tag på Jasmine och Joakim så säg för all del till.
Och all musik! Kapitlen är indelade efter år, med tillhörande årets bok och årets skiva och sådär. Det är mycket Thåström. Förstås. Men det gör ju inte direkt mig någonting.
Men så kom Jonna. Vars blogg jag följde genom de tuffa tiderna med de två förlorade små barnen, och sedan genom lyckan när Milo och Mimmi kom. Bröllop i Venedig och resor och flytt till Norrköping och… allt. Jag älskar hennes sätt att skriva och jag älskar Marcus sätt att skriva och jag älskade denna boken.
Stories from the city, stories from the sea 