2013: 32 – Brand new friend av Mike Gayle

 

Mike Gayle är gullig lad-lit. Det är nog enklaste sättet att beskriva honom. Jag köpte Dinner for Two billigt på Tesco i Brixton för över tio år sedan, och efter det har jag plockat upp de flesta av hans böcker i charity shops eller på Amazons specialerbjudande. Man vet på ett ungefär vad som ska hända, precis som i den allra mesta chick-liten, men det är liksom trevligt i alla fall. Kräver ingen direkt koncentration trots ett någorlunda brett persongalleri där vissa dessutom heter samma sak. Hoho. 

 

Hur som helst. Rob och Ashley har ett långdistansförhållande. Hon bor i Manchester och arbetar som läkare, han i London där han driver ett designföretag tillsammans med sin lägenhetskamrat och bästa vän Phil. Ashley ställer ett ultimatum – Rob måste flytta till Manchester eller hon till London – det funkar inte med långdistans längre. 

 

Tll slut ger Rob med sig, även om han är ledsen över att behöva lämna sitt stora killgäng men tänker att han får väl skaffa nya kompisar i Manchester. Men det är lättare sagt än gjort. 

 

På en fest träffar han Jo och de två blir näar vänner. Men vad skulle Ashley säga om att Rob är bästa kompis med en annan tjej? 

 

Just den biten tycker jag är lite tramsig. Särskilt som Robs kompisar i London säger samma sak. Jag har aldrig kommit över en kille som haft problem med att jag har killkompisar. Eller jo, kanske lite grann att N tyckte att det var jobbigt att jag och Tom umgicks så mycket (innan något hände mellan oss för övrigt) men det var mest allmän paranoia och svartsjuka. Men tycker folk verkligen att det är så hemskt att man har kompisar av motsatt kön? Man blir väl för höge farao inte attraherad av varenda människa man möter av det kön man dras till? 

 

Det påminner mig om homofober som tror att alla bögar eller lesbiska (eller bisexuella för den delen) direkt kommer att kasta sig över dem. Hallå, hur mycket hybris får man lov att ha egentligen? Bara för att du har snopp eller snippa betyder inte det att du genast framstår som attraktiv. 

 

Så tycker jag i alla fall. 

 

Men förutom det temat är det en rolig bok. Även om – detta driver mig till vansinne i Gayles böcker – ordet mate upprepas ofta flera gånger per sida. Nu har jag ändå bott i England i ett antal år och visst används det, det är jag med på, men inte så ruskigt ofta som i hans böcker. Tror jag i alla fall. 

 

Nåväl, läsvärd visst men jag skulle inte betala £10 för den, eller vad den nu kostar ny.