Månad: januari 2013

Underbar solnedgång

Solnedgången idag var så otroligt vacker. Ett stort rött klot bland rosa och ljusblå och gula moln. 
 
Det var hopplöst att försöka ta ett kort från bussen tyvärr – hade jag åkt över Älvsborgsbron istället för Göta Älv dito så hade det kanske blivit bättre, men jag försökte i alla fall. Ni ser, himlen brinner verkligen. 
 
 
Hann inte heller justera blixten, det gick lite för fort och jag kunde inte gärna be bussföraren stanna 😉 men jag ska erkänna att jag önskade att det skulle bli broöppning. Men det blir det ju bara när jag har bråttom någostans förstås 😀 

Onsdag nu igen

Mamma ringde för en liten stund sedan och undrade om jag var vaken. Jag halvljög och sa att jovisst är jag vaken – jag VAR vaken men försökte somna om. Hon frågade om jag hade varit vaken sedan innan fem imorse, jag fattade ingenting men sa att det hade jag inte varit – tydligen hade det kommit en JÄTTTEHÖGLJUDD plog- och skrapbil förbi härute som fick väggarna att skångra (ja, det är pappersväggar) – men jag och pappa som ändå sov i rummen utåt gångvägen hörde inte ett smack. Jättekonstigt. 
 
Överhuvudtaget är min sömn jättekonstig just nu. Vissa nätter sover jag ingenting, vissa (som denna veckan) har jag sovit minst nio-tio timmar per natt. OK, vissa avbrott, jag brukar vakna när mamma går upp och så vid fem, och då brukar jag läsa eller något till pappa går vid halv åtta, men då har jag kunnat somna om och sovit som en stock. Jag älskar de nätterna kan jag ju säga, gud så skönt det är att känna sig riktigt utvilad. 
 
I eftermiddag någon gång åker jag hem till mig. Fixa och pyssla lite. Stannar över natten i alla fall inatt. Kanske ett par nätter till, får se lite grann. Det är väldigt nyttigt för mig att vara här, men jag ska ju liksom inte flytta hem till mamma och pappa på riktigt. Det är väl delvis sällskapet, delvis att bli lite ompysslad (inte så, men liksom som man pysslar om familjen, en godnattkram här och en klapp på huvudet där), och delvis att det är så lugnt och skönt här när jag sysslar med jobbsökande och läsning och skrivning och så. 
 
Jaja. Om någon timme tänkte jag äta brunch – har snöat in på rostat bröd med stekt ägg på, SÅ GOTT! – sedan packa ner det lilla som ska packas (typ ingenting, nattlinne och ett par andra grejer, allt annat bor redan i Dramaten) och siktar på att åka härifrån senast vid 15-tiden, kanske tidigare. 
 
Det är vansinnigt vackert väder ute, -5° och strålande solsken, så det vore rätt skönt att ta en sväng till Slottsskogen i eftermiddag innan det blir mörkt. Igår var det nästan ljust vid 16:30, det går åt rätt håll! 🙂 

Webcambild mot webcambild

 
Mina blir inte alls lika bra. Men jag skrattade lite grann åt denna i alla fall. Osminkad, buskiga ögonbryn och iförd pappas nalletröja (familjenamn på myskläder). 
 
 
Få så hemskt. Jag fattar inte att jag ens lägger upp sådant här. Och jag håller för övrigt ihop kapuschongen, den är inte riktigt så tight i verkligheten… 
 

2013: 4 – Hem till byn av Bengt Bratt och Thea Oljelund

 
Denna är lite lustig. 
 
Hem till byn var ju en sån där TV-serie som ALLA älskade på 70-talet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört den nämnas under min barndom – de gjorde lite strösäsonger ändå fram till 2006, det är ganska imponerande. 
 
Denna boken är skriven efter första säsongen av TV-serien. Hänger ni med? Bengt Bratt skrev alltså serien, och sedan sammanställde Thea Oljelund (som för övrigt skrev helt okej hästböcer för ungdomar förr) en roman av dessa första sex avsnitten – och jag fattade inte förrän igår att det fanns fler säsonger. Snyggt 😉 
 
I alla fall. Detta handlar föga förvånande om invånarna i en liten lantbrukarby, förmodligen på 60-talet till att börja med. Per har varit till sjöss i fyra år och kommer hem till föräldrahemmet dyngrak och med en bananstock på axeln. Vilket är en rätt rolig scen. Det finns flera familjer med lite olika ungdomar i olika åldrar, snälla gamla läraren Berglund och traktens original, Jonas, som kan alla namnsdagar i huvudet. 
 
Det blir, som man kan tänka sig, en massa intressanta förvecklingar. Det är alltifrån jordbruksarbete till fylleri till otrohetsaffärer till bröllop och… ja, väldigt mycket på motsvarande sex avsnitt, det kan jag lova. 
 
Den är kul! Men jag tror att den är väldigt svår att få tag på numera, hittar den ingenstans på nätet (hence DVD-omslaget som illustrerande bild) och misstänker att sådana här böcker kom ut i rätt små upplagor – denna är säkert hittad på loppis eller köpt i en ”hemlig låda” på auktion. Men om någon lyckas, så läs den absolut! 

2013: 3 – Stjärnornas tennisbollar av Stephen Fry

 
Jag köpte Stjärnornas tennisbollar i England för hundra år sedan, men det blev aldrig av att jag läste den även om jag har haft den i mitt nattduksbord jättelänge. 
 
Men nu behövde jag något att läsa och hittade denna i pappas bokhylla – förmodligen har jag köpt den till honom i julklapp någon gång under åren – och tänkte att tja, vden tar vi sa polisen. 
 
Så. Ned Maddlestone är ung och framgångsrik med en härlig flickvän och hela livet framför sig år 1980. Några av hans bekanta är avundsjuka på honom och bestämmer sig för att sätta dit honom. Efter ett antal andra underliga händelser hamnar Ned på ett mentalsjukhus på en ö i Sverige (!) där han i många år blir tungt medicinerad, bältad och misshandlad. Just när han börjar tro på sin avprogrammering träffar han Babe, en gammal skotte som är otroligt klok och helt klar i huvudet.
 
Och sedan blir allting om möjligt ännu konstigare, när Ned kommer på ett sätt att ta revansch… 
 
Som alltid med Fry är det roligt med en liten twist. Här är twisten massor av våldsamma grejer – särskilt mot slutet, då fick jag lägga ner boken i några sekunder och jag är normalt inte jättekänslig för sådant. 
 
Hur som helst. Riktigt, riktigt bra, spännande och intelligent skriven. 
 

2013: 2 – Ett litet snedsprång av Denise Rudberg

 
Jag har ju läst några av Denise Rudbergs chicklit-romaner och förfasats över hur dåliga de är, både i språk och handling. Men både Bokhora och Resumé skrev riktigt trevliga recensioner om Ett litet snedsprång, så jag tänkte varför inte när jag hade chansen att köpa den för 19:- när jag köpte lite julklappar på CDON. Så sagt och gjort, mamma och pappa fick ge mig den i julklapp 😉 
 
Så – detta är Rudbergs första försök på att skriva deckare. 
 
Gick det bra? Ja, riktigt bra faktiskt. 
 
Karaktärerna är trovärdiga, miljöerna (romanen utspelar sig främst i Stockholms finare områden – Östermalm, Djursholm, Lidingö – som jag inte har någon erfarenhet av överhuvudtaget av) verkar äkta om än lite överdrivna, och storyn är bra. Jag fastnade redan i första kapitlet. Upplösningen var väl inte hundra – jag har en pet peeve vad gäller avslöjandet av mördare – men ändå helt okej. 
 
Sedan fick jag en liten insikt om hur det fungerar på åklagarmyndigheten – oftast läser man ju om poliser och försvarsadvokater – så det var lite roligt med.
 
Detta är första boken i en deckartrilogi och jag kommer absolut att läsa de kommande två. En svag fyra! 

Melodikrysset 2 – 2013

 
Försöker verkligen komma tillbaka på banan vad gäller bloggandet, så jag överkompenserar. Märks det? 😉 
 
I lördags löste jag största delen av krysset utan en kryssplan. Var för lat för att hämta och ladda datorn och vi hade ännu ingen tidning (i alla fall inte till att börja med, pappa var ute och köpte Bohusläningen) så jag kladdade ner svaren på ett block. Vilket gick förvånansvärt bra faktiskt, men det är klart att det är lite lättare att se hur bokstäverna står i relation till varandra. 
 
Anyway, nu löste jag det och skickade in ordentligt, så here we go. 
 
Start på V9 med Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, där svenska texten skrevs av mannen som dessutom gjorde den känd i Sverige, CORNELIS Vreeswijk förstås! Det var inte förrän ganska nylgen som jag fick reda på att det inte är han som skrivit den från början. L10 var en instrumental version av Roger Pontares När vindarna viskar mitt NAMN. Ingen favorit om man säger så… V12 var den käcka Toreadorarian ur CARMEN. Sedan L1 där ett regissörsnamn skulle in och när jag väl hade en kryssplan framför mig förstod jag att det skulle bli HITCHCOCK men hade ingen aning om vilken film det var. Det har jag dock googlat fram nu när jag redan skickat in, och det var tydligen North by Northwest, eller I sista minuten på svenska. 
 
V1 / V6 / L2 så. Jag blev lite störd när jag hörde att det var trippelfrågedags, men när jag hörde att det är en av mina favorit”visor”, eller vad man ska säga, var jag inte så grinig längre. Nämligen Att angöra en brygga med Monica Zetterlund. Åh, hennes röst är ljuvlig! I alla fall, filmen med samma namn är ju skriven och gjord av HASSEåTAGE (ja, det stavades faktiskt så när de väl blivit kända) och i filmen SEGLAS det en del. Jag såg bitar av den någon gång i höstas men får se till att se hela. L7 var Lordi, jag kände igen Hard Rock Hallelujah även om jag aldrig sett dem så att säga. Men de är i alla fall från FINLAND, så mycket vet jag. V7 var Vi äro musikanter och där nämns mitt eget instrument, FLÖJT. 
 
L4 var en väldigt käck norsk version av Owe Thörnqvists Varm Korv Boogie – köper man en varm korv ingår ofta ett BRÖD. L5 hade jag aldrig hört i hela mitt liv, men listade ut att den hette BUTTERFLY. Skriven av någon herre vid namn Danyel Gérard. Mor och far kände igen ”refrängen” om man kan säga så om en melodisk inspelning, men jag var helt lost. V4 var Streaplers version och översättning av I don’t like Mondays, ursprungligen framförd av BOB Geldof och the Boomtown Rats. L11 var någon gråta-i-öl-countrysång här inspelad av STEN & Stanley. V8 / L3 var en melodiversion av Vill du SE EN stjärna, och så i mål med In the club av gaphalsen DANNY Saucedo. Lättgissat förvisso, jag hatar den låten. 
 
Ta-daa! 
 
PS: Vad gäller Toreadorarian finns det en alternativ svensk text. Den går såhär: ”När jag har badat torkar jag mig, torr é jag då, torr é jag då”. Prova! 😀 

Man har bara så roligt som man gör sig

När jag ändå var inne i mammas rum för att ta kortet geom fönstret så kom jag på hur mycket jag älskar denna möbeln. Vet inte var den har kommit ifrån men den är SÅ söt. 
 
 
Känns väldigt shabby chic, n’est-ce pas? 
 
När jag ändå höll på att fota möbler gick jag förbi en viss annan möbel som jag var tvungen att fota för det finns en rolig historia bakom de. 
 
 
En helt vanlig sekretär. Första gången min högstadiepojkvän var hemma hos mig (måste ha varit innan vi blev tillsammans för vi hade ju gått i skolan tillsammans i massor av år men kanske hade vi inte haft den sekretären tidigare) utbrast han: ”Wow! Har ni piano?”. Mamma tyckte att det var så roligt att hon fick gå in i ett annat rum och skratta så att han inte skulle bli generad, det lilla livet. 
 
Hur som helst. Varje gång det letas efter något i det här huset brukar någon säga ”Har du tittat i pianot?” alternativt ”Den ligger i pianot”. Vissa grejer slutar aldrig att vara roliga. Typ. 

Ja se det…

Jag skulle egentligen ha träffat min neurolog i eftermiddag, men en kombination av akut-VAB och faktumet att det är så mycket snö att bussarna inte kommer upp för backen här har liksom förhindrat den saken… på sätt och vis är det skönt att sliippa gå ut i snön med Dramaten efter mig. Skulle nämligen åkt hem till Högsbo direkt efter och hämta lite grejer (ja, jag typ bor hos mamma och pappa fortfarande, inte bor-bor som i ”har flyttat hem”, men… ja. 
 
 
Ser inte så dramatiskt ut på denna bilden men det är det… hela altanen är dränkt och det snöar fortfarande apmycket.