Månad: januari 2013

Av relativt naturliga skäl har jag tänkt rätt mycket på sådana där skojiga saker som död och begravning de senaste dagarna. Och nu frågade en person på ett forum om hur det fungerar med begravningar och om man måste anlita en byrå och sådär, så jag googlade lite. 

 

Och slås av hur fantastisk Svenska Kyrkan egentligen är. 

 

Jag vet många som har gått ur kyrkan för att de vill slippa kyrkoskatten och kanske känner att de inte har någon koppling till kyrkan – och det gör ju alla som de vill förstås! 

 

Men nu läste jag precis att t.ex om anhöriga till en avliden inte är överens om hur begravning och gravsättning ska se ut så kan man kontakta sin församling för att få hjälp med medling. Är inte det otroligt? 

 

Jag är ju inte så aktivt kristen att det gör ont direkt, men jag är döpt och konfirmerad och har till och med varit fadder till konfirmanderna året efter. Jag gillar att gå i kyrkan på påskdagen och första advent och sådär om jag råkar vara i Hunnebo, för det är en så vacker kyrka att man dånar. ((Dessutom är det min gammelmorbror, eller vad det blir, som har smitt ljusbäraren och adventsljusstaken. Fact. Det var jag som lade till det lilla faktumet på Wikipedia-sidan.)) 

 

Och man kan ju verkligen vända sig till kyrkan med allting. Eller nästan, i alla fall. Man kan få prata med en präst i alla lägen, och det behöver absolut inte vara någon sorts predikan, man behöver inte ens blanda in Gud eller Jesus i samtalet alls. Du kan gå till en präst och bikta dig – det är ju inte riktigt så vi gör i protestantiska kyrkan normalt – men även om du har mördat någon har prästen absolut tystnadsplikt. 

 

Kyrkan kan ge dig matkuponger om det totalkrisar, eller en matkasse. 

 

En diakon kan finnas tillhands när som helst för vad som helst 

 

Kyrkans Barntimmar var ju asroligt när jag var liten för övrigt. 

 

Jag ska inte tjata. Men Svenska Kyrkan är fantastisk, Och jag betalar gärna de de där kronorna för att få vara med. 

Idag står det om John i tidningen. 

 

Men det står ju inte om John, det står om en 32-årig man som tagit sig av daga. 

 

”Det är många som mår dåligt efter det som inträffat”, ja, Christer Krohn, det kan du ge dig fan på. 

 

Så sorgligt alltihopa! 

 

 

Då var det dags igen! Jag försökte att skriva inlägget medan jag lyssnade (det blev lite sent idag för jag var ute och lunchade och ni vet hur det är med duschande och iordninggörande och hela den biten). 

 

Anyway! 

 

Det var sjukt svårt idag tyckte jag. Rätt många grejer som jag fick trixa ihop. 

 

Men. När jag väl är klar och har skickat in tittar jag alltid på Enn Kokks blogg för att vara helt säker på att jag har fått rätt. Enn Kokk har för övrigt ställt till det med ett och annat missförstånd hos mig och min släkt. 

 

Men det är ju inte hans fel, det är vi som missförstår. 

 

Men missförstånden har varit vansinnigt roliga. 

 

Hur som haver. Det var Melodikryss vi pratade om. 

 

Första sången, L1, har jag aldrig hört förut, men det var rätt så tydligt rent röstmässigt att det var Lill LINDFORS. V7 har jag heller aldrig hört förut men kunde lista ut rätt så snabbt att dansen det handlade om var FLAMENCO. Och L4 blev jag glad av, som jag blir av allt av Beatles. Och särskilt Maxwell’s Silver Hammer, jag älskar den. Det är kanske inte så många som har koll på den? Hur som helst var förnamnet Eldeman var ute efter RINGO – men det var faktiskt inte hans förnamn, han hette Richard och inget annat. Ringo var hans artistnamn – och smeknamn – han brukade ha en massa ringar på sig och fick därmed smeknamnet som sedan blev hans artistnamn. För övrigt hette han Starkey i efternamn och inte Starr. Om man nu ska vara petig. Vilket jag är. 

V6  gissade jag hårt – och korrekt – på. Det var NÅGONTING – men jag hade inte en susning om vilken melodi det handlade om, det var ren logik. Eller något. V1 / L12 var fin, Det var Olle LJUNGSTRÖMs tolkning av Magnus UGGLAs Jonny the Rocker. Jag har inte direkt följt Så mycket bättre men av det jag har sett har jag konstaterat att jag nog är lite kär i både Olle och Magnus. För att inte tala om Darin! 

Trippel på L11 / V12 / L5, jag avskyr trippelfrågor men denna var inte så farlig, ALL OF ME. Av någon anledning kunde jag även L3, det var GUNWER Bergkvist som sjöng. Lustigt nog har hon även medverkat i en föreställning vid namn Ringo. V14 var en ”grannlandsartist” och innan låten ens började tänkte jag Kim LARSEN. Och jajamensan. 

På L12 skulle vi tänka på Björn Skifs och därmed fick vi svaret Vi bygger OSS en båt. V10 / L8  var The REAL GROUP. L13 var en favorit, Putting ON the ritz. Älskar den sången. V13 var väl ORUP. Världens tråkigaste artist men lätt att känna igen på rösten. Åsså blev det en instrumental version av ÄR du kär i mig ännu Klas-Göran som efterrätt. Voilà! 

Ni vet att jag skrev om min syssling Thomas som dog för ett par veckor sedan? 

 

Nu har hans son John tagit livet av sig. I fängelset. 

 

Jag är så ledsen att jag skakar i händerna. Både för att han har förlorat sin pappa förstås, och för att han hamnat i fängelse. Och nu för att han lämnat oss för alltid. 

 

Hans kusin – och min syssling – berättade just att han hamnat i fängelse för att han misshandlat någon, och att han tydligen var en grov brottsling. Jag vet inte vad jag ska göra av informationen men jag tycker inte att någon ska bli av med sitt liv. 

 

Tydligen hängde han sig. Och jag förstår att det är det vanligaste viset att ta sig själv av daga i häkte och fängelse. Man river sönder lakan, kläder, allt som finns tillhanda. 

 

Pratade med mamma och pappa. Mamma säger att jag inte ska jaga upp mig. Men hur kan man låta bli? 

 

Här är John som kid, Blonde killen i randig kavaj,  

Linda, aka Eponine, skrev ett inlägg om hur roligt det är att kunna gå tillbaks till gamla blogginlägg. Och det är det! Om än lite ”cringe-worthy” då och då. Jag kunde inte låta bli att gå in och läsa mina inlägg från 2002, herregud vad jag var töntig när jag och Andrew precis hade träffats! (Inte Andy alltså, det var några år senare…) 

 

Fruktansvärt! Men jag får väl vara glad att jag har utvecklats som person under de senaste tio åren 😉 Jag kanske borde lägga upp lite gamla Livejournal-inlägg här, ja, det ska jag göra när jag kommer till 18:e januari 2003, det vore kanske lustigt. Fast vi får väl se vilken smörja jag har skrivit först… 

Idag var det 25 år sedan Got my mind set on you blev ett på Billboardlistan i USA. 

 

Jag har säkert berättat hundra gånger på bloggen om min reaktion när George gick bort så jag kanske inte behöver göra det igen även om jag har lust. 

 

Men jag kan lägga in denna videon i alla fall. Kanske helt onödigt men jag tyckte att den var fin. 

 

 

 

 

Gud vad jag kan bitcha om jag inte är på humör. Och det är jag oftast inte klockan tjugo över fem på morgonen. Så kan vi säga. 

 

Men jag blir så irro när folk ger andra människor helt fel tips och råd, vad är det bra för liksom? Jag säger inte att jag kan allt. Och om någon frågar om råd inom något ämne som jag är helt borta på så säger eller skriver jag ju ingenting, det tillför ju ingenting. 

 

Så när någon ber om råd om vilka gymnasiekurser hen ska läsa för att komma in på Oxford för att läsa ”english language and litterature (sic!)” och folk ba’ ”Ja, men ta Cambridge-proven, det är det viktigaste” – öh, nä. Det är assvårt att komma in på Oxford för det första, för det andra är det säkert bra att kunna stava till literature och för det tredje är nog IELTS-proven betydligt mer intressant än CPE. 

 

Mitt universitet – som var London Guildhall och rätt högt ansett när jag sökte men blev London Metropolitan preciiiis när jag började och därmed väldigt mycket mindre tjusigt – var väldigt tveksamma till att jag som tekniskt sett var utlandsstudent skulle klara av engelskakursen. Först vid intervjun gick de med på det. Jag hade CCPE och två års boende i landet men de var inte riiiiktigt säkra på att jag skulle fixa det. 

 

Med andra ord är det svårt som f-a-n att komma in på engelskakurser i England och jag önskar att det förstods. (Och naturligtvis en massa annat också! Jag förringar absolut inte andra utbildningar men nu var det just engelska som behandlades. Jag är superimpad av mina andra vänner som har gjort fantastiskt bra ifrån sig på massor av olika kurser!) 

 

Ja, man kan naturligtvis fixa att komma in på Oxford, jag säger inte det och jag vill inte avskräcka den här personen att söka, inte alls, men jag misstänker i detta fallet att personen ifråga tror att man får läsa lite sådär lättsam modern litteratur och diskutera det. Jag är rätt säker på – om de inte har ändrat riktlinjer de senaste tre åren – att det handlar om rätt mycket tyngre grejer. En f.d. arbetskamrat spenderade en hel termin – samtidigt som andra kurser – med att läsa och behandla ALLT av Shakespeare. Inte bara pjäserna med andra ord. Hon fick alltså skriva en uppsats om varenda pjäs, sonett och dikt (visserligen rätt korta sådana). Jag hade inte orkat ens LÄSA allt av Mr S på så kort tid. Har hans samlade verk i bokhyllan någonstans men orkar inte ens ta mig för att plocka upp den.