Det var liksom här vi gick i skolan och gick på disco och köpte bullar för 1:- på Kavaljeren och smågodis på Z-Grillen och hyrde film på VideoGodis och konfirmationsläste och satt igenom låååånga söndagsmässor, och någon gång då och då gick och fikade på Jerkstrands. Och pratade med Popcorntanten då och då, det var en tant som gick omkring med popcorn i en stor plastpåse som hon matade (eller försökte mata) fåglar med, plus att hon på bra dagar gick runt och ropade ”Ät popcorn så kissar du bättre!”. Jo.
Visst var det lite stökigt ibland på kvällarna, fast discot stängde väl 21 eller så så det var aldrig så farligt. A-lagarna var alltid snälla, särskilt Roy, och de få gangstrarna som gick på Skälltorp var ju rätt lätthanterliga också.
Och delar av Backa har ju alltid varit stökiga, Backa Röd (eller Lilla Pakistan som alla känner det som inklusive de som bor där – dock tror jag faktiskt inte att det är särskilt många pakistaner som bor där, det är ett gammalt namn från sextio-sjuttiotalet har jag förstått) och delar av ett par andra höghusområden, men inte så till den milda grad att det bränns bilar och kastas sten på ambulanser och poliser och i synnerhet inte misshandlar och knivhuggningar. Eller visst, det förekommer väl lite överallt, jag ska inte säga att ingenting alls hände när jag var liten, men det var liksom rätt lugnt och harmoniskt för det allra mesta.
Därför är det jättetråkigt att se hur det har gått utför för Torget och hela området därnere på platta marken.
Häruppe i Backatorp är det ju bara radhus och parhus och villor och en idrottshall med tillhörande café som är öppet typ tre timmar i veckan. Ett dagis, två gruppboenden, c’est tout. Här händer ingenting. Förr när affären fanns kvar kunde det stå lite moppekillar och bröla på parkeringen, det är ungefär så mycket action det kunde bli.
Tänk att det kan vara så otrolig stor skillnad på områden som bara ligger ett par tre kilometer ifrån varann.
Det är så synd.
Stories from the city, stories from the sea 