Jag fick just ett sådant där allvarligt skrattanfall där tårarna bara sprutar. Övertrött. Burkmatsmamman är så sjukt jävla asrolig.
”Nu har jag inte fått speciellt mycket beundrarbrev. Inte speciellt mycket brev alls. Sist jag fick personlig post måste ha varit när jag bodde i Kalmar i min första lya och fick en lapp i brevinkastet där det stod ”Din slidda lucktar lök”.
Jag funderade länge över vilken sorts, vilken lök vill man helst inte luckta i sliddan? Spontant känns det som vitlök, men jag vet inte”
Jag funderade länge över vilken sorts, vilken lök vill man helst inte luckta i sliddan? Spontant känns det som vitlök, men jag vet inte”
Så. Tack för den, nu blir jag väl hemskickad snart, alternativt anklagad för att ha nallat av handspriten.
.
Stories from the city, stories from the sea 
Men åh! Gulle dig! Det här inlägget måste jag ha missat. Och ja, jo, jag har nog precis blivit påkommen med att googla min egen blogg. Men ändå.
Tack!
GillaGilla