Förföljd av makrillar

Oj oj oj. Om det var segt igår så vet jag inte vad det är idag. Det är typ… max femton personer i hela byggnaden. Alla lampor är släcka förutom i vår lilla avdelning då. Här är det jag, M, D och S på plats. Min favoritherre I var här en stund men jag tror att han har gått hem. Och så E på första våningen.

 

Vi åkte i alla fall och åt sushi för att fira att E går på semester idag, det var tur det annars hade jag nog dött av tristess. Och hunger, visserligen, för jag hann inte dricka upp mitt café crème imorse och det är ju det som håller mig igång under förmiddagen normalt. Riktigt gott var det! Det blev ju sashimi för min del men det gjorde verkligen ingenting för jag är faktiskt inte så förtjust i sushiris i alla fall. Det är soyan och wasabin jag vill åt 😉

 

Men vad jag önskar att fler tog ställning till jätteräkorna. Jag är sannerligen ingen miljömupp men detta är en grej jag har hängt upp mig på. Nästan varenda kotte hade jätteräkor på tallriken.

 

Igår kväll hade jag bara tänkt ta det väldigt lugnt för jag var så trött efter alla dessa sömnlösa nätter… satt och läste Tänd ett litet ljus av Maeve Binchy med en skvätt överblivet rödvin när jag läste något om ett smutsigt kök och plötsligt stod jag väl där ute och skurade. Nej, smutsigt var det väl inte direkt, men sådär allmänt in need of attention. Naturligtvis lyckades jag välta ut soppåsen så en massa torr kaffesump ramlade ut över golvet. Torkade behjälpligt men golvet ser definitivt värre ut nu än innan. Resten är dock fint. Plockade undan kläder och skräp, ställde i ordning vardagsrumsbordet, städade upp i badrummet (är jättebra på att slänga kläder omkring mig därinne) och vips så var det mycket trevligare att existera hemma hos mig. Hade tänkt fixa det mesta på torsdag men nu är grundarbetet nästan klart så då blir det bara finliret att ta hand om.

 

Pratade med älsklings-Linda på Facebook ett tag också – eller jag pratade och hon lyssnade, usch, det känns jobbigt i efterhand att vara en gnällkärring men det var väldigt skönt att få ur mig lite grejer.

 

Tror att det var en kombination av städning, samtal och skvätten som gjorde att jag SOV så gott inatt! Inte många timmar, det ska jag inte påstå, men jag sov sammanhängande kanske… fyra timmar? Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig 😉 Med lite tur blir det rätsida på det där nu.

 

Anyway! Hade möte med konsultchefen L i förmiddags, nog pratade vi lite allvar (inte allvar-allvar utan om jobbsaker i allmänhet nu efter fastanställningen) men mest pratade vi makrill 😀 Och SHIT vad jag blev sugen!! Kusin F fiskade makrill mitt i Reykjavik häromdagen (!) och jag blev jättesugen då också. Så kom jag tillbaks till min plats och kollade Facebook snabbt där någon hade fångat makrill och jag höll på att avlida av lystnad… så får jag ett SMS av pappa och då är de på väg ut på sjön för att meta fucking makrill! Jag blir tokig, jag vill HA! Och inte fanns det makrillsashimi heller…

 

En sak gjorde mig dock just väldigt o-sugen på makrill. Eller inte på stekt, men sådan i tomatsås. Jag skulle ta ut en vattenflaska som stod i dörren i kylen i fikarummet. I ögonhöjd får jag då syn på (under den där plastluckan) att någon äcklig människa har ställt in en halv burk makrill (eller kanske sardiner), i konservburken utan lock eller folie eller någonting över. Det måste lukta jättegott… och så kan det ju faktiskt vara hemskt farligt att spara mat i öppnade konservburkar. Med största sannolikhet har vederbörande gått på semester och när vi alla kommer tillbaks kommer makrill att ha återtagit sin originalfärg – grönsvart…

 

Hinner jag någonstans och köpa färsk makrill efter jobbet tro? Hmm…

 

(In other news har jag utfört exorcism på denna rackaren. Hon blev en långvarig ovälkommen gäst men nu har jag vräkt henne.)