2012: 69 – Ten little niggers av Agatha Christie

 

Ten little niggers – ja, förlåt, men min utgåva heter faktiskt så, det är en brittisk tryckning från 1942 – men jag skrev ju om namnbytet häromsistens också, och jag vill gärna vara väldigt tydlig om att jag aldrig skulle använda orden nigger eller neger på allvar. Men nu heter den så, så det är inte så mycket att assietta om.

Hur som helst.

Detta är också ett Väjernfynd, otroligt nog, det brukar inte finnas så många utländska tryckningar där och detta var ju faktiskt ett riktigt fynd. Det är bara en pocketbok så det är inte så att den skulle kunna vara värd några särskilda pengar, men jag kan tänka mig att en Christie-entusiast skulle bli rätt sugen.

Har läst denna på svenska ett par tre gånger tidigare men som jag skrev häromsistens så har jag en tendens att glömma vem mördaren är. Det är en så rafflande historia att jag fortfarande ryser till då och då när jag läser, även om jag nu har lärt mig vem mördaren är 🙂

Så. Åtta personer blir inbjudna av Mr och Mrs U N Owen att spendera en sommarvecka på Nigger Island, vid Devons kust. Mr och Mrs Owen är inte på plats när de anländer, men de får reda på att Mr och Mrs Rogers som sköter herrgården där de ska bo kommer att ta hand om dem.

De tio äro (inklusive Mr & Mrs Rogers):
Domare Lawrence Wargrave
Vera Claythorne, ung guvernant och sekreterare
Philip Lombard, före detta soldat
Tony Marston, rikemansson
Mr Rogers, butler
Mrs Rogers, kokerska och hushållerska
General MacArthur, krigshjälte i WWI
Emily Brent, prim och proper religiös äldre dam
Dr Armstrong, jobbar på Harley Street
William Blore, före detta polis

När alla kommit fram och installerat sig upptäcker de under fördrinken till middagen att det i alla rum finns en inramad avskrift av dikten, eller barnkammarrimmet, Tio små negerpojkar – eller Ten little indians eller Ten little soldier boys, som den också heter.

”Ten little Soldier boys went out to dine;
One choked his little self and then there were nine.

Nine little Soldier boys sat up very late;
One overslept himself and then there were eight.

Eight little Soldier Boys travelling in Devon;
One said he’d stay there and then there were seven.

Seven little Soldier Boys chopping up sticks;
One chopped himself in halves and then there were six.

Six little Soldier Boys playing with a hive;
A bumblebee stung one and then there were five.

Five little Soldier Boys going in for law;
One got in Chancery and then there were four.

Four little Soldier Boys going out to sea;
A red herring swallowed one and then there were three.

Three little Soldier Boys walking in the zoo;
A big bear hugged one and then there were two.

Two Little Soldier Boys sitting in the sun;
One got frizzled up and then there was one.

One little Soldier Boy left all alone;
He went out and hanged himself and then there were none.”

(Versionen i boken är något annorlunda.)

Efter middagen första kvällen har Mr Rogers blivit ombedd av Mr Owen att sätta på en grammofonskiva. Den spelas upp – och därmed anklagas alla tio personerna i huset för mord. Mord som de aldrig blivit dömda för eller gjort bättring för – men nog är det mord.

 

Domare Wargrave har dömt en oskyldig man till hängning.Vera Claythorne lät en liten pojke som hon var guvernant åt drunkna för att komma åt hans farbror. Philip Lombard stal mat av en östafrikansk folkgrupp vilket ledde till att de svalt ihjäl. Tony Marston körde på två små barn i någon sorts fylle-hit-and-run. Mr och Mrs Rogers var tidigare i tjänst hos en gammal tant som skrev in dem i sitt testamente, och struntade i att ge henne medicin så att hon dog och de fick arvet. General MacArthur skickade sin frus älskare på ett självmordsbombningsuppdrag. Emily Brent drev sin tidigare hushållerska till självmord då hon blivit gravid utanför äktenskapet. Dr Armstrong blev ansvarig för en ung flickas död då han opererade henne efter att ha druckit alkohol. Mr Blore blev mutad till att sätta en oskyldig man på livstidsstraff, och mannen tog livet av sig i fängelset.

Samma kväll mördas två gäster. I slutet på veckan är alla tio döda. Morden har följt ramsan. Någon sätter i halsen, någon får en överdos av sömnmedicin, någon luras till att hänga sig…  Det finns dessutom ett bräde i vardagsrummet där det fanns tio figuriner i form av negerpojkar när gästerna kom. En efter en försvinner de.

Ingen har anlänt till eller lämnat ön. Ingen fanns på ön innan gästerna och Mr och Mrs Rogers kom dit.

Så… vem är mördaren?

Detta är en SÅ bra deckare, praktiskt taget optimal, otroligt smart som alltid när det gäller tant Agatha och jag blir nästan gråtfärdig när jag läser epilogen och postskriptet, på fullt allvar. Jag vet inte vad det är, det är ju inte direkt så att jag blir rörd, men det är något så oerhört… starkt, eller jag vet inte. Skulle jättegärna se pjäsen!