Onsdag, hello

Det är helt otroligt vad konstigt allting blir när man har väldigt, väldigt ont någonstans. Detta kan vara den värsta smärta jag varit med om. Ja, faktiskt. Eller nej, okej, inte jämfört med fötterna förra vintern och våren, för det var konstant. Men det är så plågsamt! För det mesta gör det ”bara” ont om jag rör mig, men ibland hugger det till så jag får tårar i ögonen.

Vårdcentralen känns ju helt onödigt efter all ”hjälp” de kom med sist, men jag ska kolla om det finns företagshälsovård jag kan söka mig till nu när jag är FASTANSTÄLLD OMG. Eller bara hoppas att det blir en mindre explosion här snart. Jag står inte ut, jag mår illa av smärtan. Det går inte att beskriva hur hemskt det är, och sedan kräver ju galningarna på jobbet att jag har KLÄDER på mig mitt i alltihop. Risken är dock överhängande att jag någon gång under dagen åtminstone tar av mig BH:n.

Nej, nu får jag sluta skriva om det för bara för att jag gjorde det började fanskapet stråla ut hemska smärtor i halva armen. AAAAAHHH.

Vi tar något annat. Jo. Jag vaknade av en solstrimma rätt i ansiktet imorse och fick PANIK, övertygad om att jag på något vis lyckats stänga av dubbla väckarklockor och försovit mig utav bara sjutton. Men närå. Det är bara sommar. Klockan var bara tjugo över fem 🙂 Så jag låg kvar och drog mig i en halvtimme och åkte tidigt till jobbet. Skönt, då kan jag antingen jobba över lite eller gå hem vid 16 i eftermiddag.

Störig sak – upptäckte på bussen att min rosa kofta har spruckit i en söm. Och jag menar inte spruckit lite grann, jag menar att sömmen har gått upp typ femton centimeter. Måste ha varit i tvätten för den sitter inte det minsta tight eller så. Anyway. Vek upp båda ärmarna så det inte skulle synas och då upptäcker jag en blodfläck på insidan av sagda ärm och ett mystiskt jädra sår på armen som blöder. Aaaah säger jag då. Bara en pytteliten prick, men i alla fall. Kom igen liksom, en sak i taget? 😉