Men allvarligt!

Aaaahhhh det har ju flutit på så himla käckt med kollektivt åkande till jobbet hittills! Efter gårdagens fadäs var det ännu ett äventyr idag. Bussen kom visserligen 😉 men det är vägarbete på Oljevägen, som är den stora ”leden” ut till hamnarna och Arendal från Älvsborgsbron, vilket resulterar i att trafiken går som SIRAP. Otroligt frustrerande.

Sedan hade en gigantisk långtradare tyckt att det var en bra idé att köra in på busshållplatsen vid Sydatlanten ((det är som en ”sväng” och bara bussar ska in i den ”fållan”)) och PARKERA sig lite där. På snedden. Bra. Det är ju lätt för bussen att komma förbi då ja.

Å sen kom TÅGJÄVELN. Fast det var åtminstone slutet på tåget, annars kan man liksom bli sittande där en kvart…

OBS: Naturligtvis var inget av detta Västtrafiks fel! Jag gnäller på omständigheter och tillfälligheter.

Det spelar ingen roll för själva jobbet när jag kommer hit, men jag väljer ju att börja tidigt så att jag får sluta tidigt om jag har något särskilt att göra på kvällen. Nu var jag knappt tio minuter senare än jag brukar vara med denna bussen, men eftersom våra timmar är indelade i tio så betyder minuterna mer än man tror. Visserligen är jag den enda som bryr mig om det står 7.9 istället för 8 på klockan ((eller 8.5 denna veckan, jobbar in lite tid så jag kan gå vid 15 på fredag för jag ska på utflykt!)) – men jag GÖR det, det ser så tråkigt ut med 7.9 😉 Idag blir det visserligen 8.45 om jag går när jag tänkt, så det kanske rundas upp?

Herregud. I-landsproblem! Jag får skärpa till mig. Ja. Det finns viktigare saker att syssla med, och det ska jag skriva lite om sedan…