
Det går ju ungefär sjutusen godståg härute. Vilket jag har klagat på mer än en gång tidigare, för de går saaaaaakta, och hamnar man vid en övergång kan man bli stående i typ en kvart om det är ett långt tåg. Nu har jag sällan bråttom, men det är lite tråkigt om man planerat att stämpla in en viss tid för att gå en annan, och man blir ”sen” bara för den sakens skull.
Men. Hur irro jag än blir så ler jag alltid när jag ser lokomotivet Paula. Idag puttade hon tåget istället för att dra det. Det är så charmigt. Lilla Paula. ((Och vi kom fram till övergången alldeles i slutet på tåget så idag var jag inte irro alls.))