När jag var yngre var jag tvärsäker på en sak. Jag skulle då aldrig ha några dukar när jag blev stor och fick mitt eget boende. Absolut inte, gud så jobbigt, varför liksom?
Fast jag har ändrat mig. Och upptäckt att jag har dukar på varenda lämplig yta i lägenheten. En randig glittrig löpare på vardagsrumsbordet, en tablett i lite jordnära färger på nattduksbordet, den rödrutiga duken har fått flytta till hallbyrån från köket och i köket har jag lagt på min landskapsblommeduk!
Jag har många gånger undrat hur många sådana här dukar det har funnits i vår släkt egentligen – denna är splitterny dessutom. Jag misstänker att farmor köpte den till min ”brudkista” någon gång och att den nu råkade dyka upp när jag fick lite juldukar och sånt.

Tänkte naturligtvis när jag skulle lägga på den att jag måste ju se till att kaprifolen hamnar vid ”min” plats och galet nog gjorde den det med en gång. Win.

Pedagogisk OCH söt! (Precis som undertecknad.)