sundhet i vardagen

Läste i tidningen Buffé igår om detta med att göra små ändringar i vardagen istället för att få för sig att man plötsligt ska börja springa femton mil i veckan och sådär – de här små sakerna som att ta trapporna istället för hissen (gör jag på jobbet men jag går inte nio våningar hemma, glöm det), att stå upp eller gå omkring när man t.ex pratar i telefon, att höja skrivbordet på jobbet om man har möjlighet (jag står och skriver nu och tänkte göra det till lunchdags om jag inte ”måste” sätta mig ner av någon anledning) – gå av en eller ett par hållplatser före hemhållplatsen och gå (skulle jag gärna göra men jag har ingen lust att promenera på huvudleden…) – och jag tror på det. Inte så att folk går ner trettio kilo bara av att göra sådana småsaker, men man blir nog bannemig friskare och starkare av det.

Likaså matvanor. De hade tagit fem ”vanliga” familjerätter – nu minns jag bara korv stroganoff, men det var ett par till – och dels hade en kock gett förslag på hur man kan piffa till dem, dels hade en dietist gjort recepten mer näringsrika och nyttiga. Kul inslag! Nu vet jag inte om jag riktigt tror på tallriksmodellen, men dietisten kom med något smart – är din kundvagn eller kundkorg också uppdelad efter tallriksmodellen? Frukt och grönt till en tredjedel, kött, fisk, ägg, bönor, linser osv. till en tredjedel, pasta, bröd, ris (gärna fullkorn) till en tredjedel? Min är det då inte, fast då dutthandlar jag ju som det ser ut nu. Men det ska bli intressant att utvärdera det när jag börjar handla som normala människor. Och gud vad jag saknar att kunna handla mat på nätet och få det hemkört för en billig penning, så himla praktiskt och man ser ju verkligen vad man handlar, man kan välja att handla när man inte är trött och hungrig och man kan kolla av allting en extra gång innan man slutligen betalar. Plus att när någon levererar det till dörren kan man ta mycket mer nytta av erbjudanden och likaså att handla buffertar av basvaror – man kanske inte har lust att släpa hem tolv konservburkar tomater från affären själv, men när de kommer i en back på hjul så är det inga problem.

Så, ja. Varför inte köra på¨det, egentligen? Jag tänker försöka stå varannan timme på jobbet om jag inte måste sätta mig och göra något (eller sitter i möte då, de kanske tror att jag vill hålla tal om jag ställer mig upp stup i kvarten – eller timmen), fortsätta ta trapporna om jag inte bär på något tungt / otympligt / varm dryck och tänka lite mer på balanserad kost (mer frukt och grönt, främst). Lätt att slarva för sallad är dyrt när man är fattig, och grönsaker som ska kokas blir extra disk och jag har bara tre plattor… ursäkter ursäkter. Snart så! Och vad jag ser fram emot att göra goda sallader till lunch, framför allt till våren när man kan sitta ute vid havet och käka 🙂