spenatsås från himmelriket

Lagade spaghetti med spenatsås till middag igår. Du milde skapare. Det blev både gott och vackert. Tyvärr var jag så hungrig att jag inte hann ta kort på skapelsen, kanske på dagens lunch om den blir lika snygg värmd på en tallrik.

Och snabbt ska vi inte tala om. Såsen blir klar under tiden det tar att koka pastan. Perfekt en vardagskväll. Vegetariskt (och enkelt att göra veganskt genom att utesluta smör och byta grädden mot havregrädde), mättande men inte för tungt – och såsen kan jag tänka mig att LCHF:are skulle kunna äta till något annat, t.ex lax, makrill eller annan firre, eller för den delen bacon, fläsk eller skinka.

Så.

Smält lite smör i en kastrull. Lägg ner fryst spenat (ICAs är små tillplattade kulor så att säga, Felix som pellets, jag vet inte hur det kan se ut i England – jag använde kanske tio-tolv kulor) och låt tina bubblandes lite grann i smöret. Man kan tina den helt utan smör också men alla vet ju att det blir godare med. När den halvtinat slog jag på lite mjölk för att få lite mer vätska bara. Vatten eller buljong går säkert precis lika bra. När spenaten hade tinat och vätskan kokat in / bort slog jag på någon deciliter matlagningsgrädde, lite citron, salt, massor av svartpeppar, en pressad jättevitlöksklyfta och en ”dusting” cayennepeppar. Förstås. Koka ihop tills det blir lagom och smaka av ordentligt, det får inte vara för mesigt kryddat, då smakar det bara bambamat. Klart när du tycker att konsistens och smak är lagom.

(Man kan förstås tina spenaten innan om man vill, men det är ju inte alltid säkert att man tänker så långt kvällen innan eller på morgonen.)

Under tiden har spaghettin (eller valfri pasta) kokat klart. Slå av, lägg upp med såsen ovanpå (eller hiva i spaghettin in spenatpannan om du föredrar – jag tycker bara att det är onödigt kladdande) och gärna lite riven ost på toppen. Tror att parmesan hade blivit bra, jag hade bara en liten kant prästost. Men det blev också bra för den var lite torr och dessutom vällagrad. Naturligtvis minst fem vändor med svartpepparkvarnen uppepå. Någon föreslog en rå äggula, men det skippade i alla fall jag.

Ät. Och njut. Såsen såg ut som… färsk pesto ungefär, fast krämigare då. Men vackert grön. Vet att jag gjorde spenatsås till pasta en gång i London som blev typ… grå. Jag vet inte om det var färsk eller fryst spenat om jag ska vara ärlig, det var så förbaskat längesen – men det är klart, ofta har ju frysta grönsaker betydligt vackrare färg.

Hoppas återkomma med foto om några timmar!

ETA: Plötsligt försvann alla runtomkring mig så jag snabbfotade min matlåda. Hoho.