Killen bakom mig, han som låter som en brunstig valross efter varenda hostning, har idag…
– berättat för alla som velat lyssna att hans mediciner ”snedtände” på nyårsafton och han var tvungen att gå hem efter förrätten (jag skojar inte om jag säger att jag hört det tio gånger idag)
– pratat högt och tydligt om sina ytterst personliga psykiska problem
– pratat högt och tydligt om ”fettfyllda knölar”
– berättat ingående om sina nattliga domningar i armarna som han endast märker av om han vaknar och det kliar på näsan
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta honom.
Stories from the city, stories from the sea 
Låter som en av mina vänner.. förra året när mamma, moster, mina tre kusiner, jag och min vän åkte till jul på liseberg så åt vi på McDonalds på hemvägen. Hon tog sina mediciner men beskrev för min ena kusin över varför hon var tvungen att ta dom och sade sedan andra saker om sitt psykiska mående. Min kusin satt bredvid helt ointresserad.
GillaGilla
Jaa, man blir lite… ställd. Han verkar ha någon form av mundiarré, för han berättar ALLT han gör för alla som vill lyssna – idag har han berättat om en film han såg igår kväll kanske femton gånger för varenda människa som passerat hans skrivbord eller suttit nära honom i fikarummet och klockan är inte ens ett.
GillaGilla