en legend har gått ur tiden

Fick nyss reda på att en släkting gått bort i helgen. Vem ska nu skjuta måsar på torget i Hunnebo för att de ”gabar så jääääävligt”?

Han har varit väldigt sjuk det senaste året, och egentligen är det nog en välsignelse för alla inblandade, men det är alltid fruktansvärt tråkigt att få dödsbud.

Jag tänder ett ljus för Mats och minns det glada och roliga istället. Som kusin Fredrik påminde mig om häromveckan till exempel, det är säkert närmare tjugo år sedan, när han åkte med ilfart till NÄL och de inte trodde att han skulle klara natten – innan vi visste ordet av dagen därpå såg vi honom traska över torget, pigg som en mört med den obligatoriska cigaretten i mungipan. Och när han sköt sagda fiskmås och ringde pappa för att informera honom att det låg en död mås på mammas och pappas tak och att han kanske kunde plocka ner den?

Requiem in pace, Mats!