matlust

Aaaah. Jag brukar ju tänka att det enda jag saknar med London och England är mina vänner och D (okej, kanske lite andra småsaker och ställen också) men nu blev jag plötsligt överväldigad av hur mycket jag saknar viss mat, eller i alla fall väldigt enkel tillgång till viss mat – som jag inte kan laga själv då.

• Dumplings och den där ljuvliga starka kycklingsoppan med kokosmjölk som man får serverad med träsked på Wagamama
• Den fantastiskt goda risnudelrätten jag alltid beställde på Tay Do Café – för att inte tala om sommarrullarna med räkor. Servicen är helt hysterisk på det stället, men maten är verkligen helt otroligt god. Vietnamesiskt. Testa! Ligger på Kingsland Road och är BYOB.
• Den veganska indiska bufférestaurangen på Chapel Market. Första gången var jag där med D, det är typ sjutusen år sedan (nej, men 2007 kanske?), helt fantastiskt god mat. Ofta tycker jag att a) bufféer och b) särskilt vegetariska / veganska bufféer kan vara lite dodgy, det är ofta halvtillagad tofu och sådär vid sidan av de mer vettiga rätterna, men här är det verkligen otroligt gott. Sag aloon och blomkålscurryn är to die for.
• Kan inte för mitt liv komma på vad puben hette nu, men den låg några minuter från jobbet och serverade thaimat, commonly known as ”dirty Thai” på kontoret. Hur som helst. Deras penang var otroligt god, och Fredde pratade om penang häromdagen och det är väl så jag har halkat in på tanken antar jag.
• #24, Boneless chicken with rice, på Alounak på Westbourne Grove. Kan vara något av det godaste jag har ätit i hela mitt liv. Underbar stämning på restaurangen dessutom, plus att det är billigt – en STOR huvudrätt kostar runt £6-£7 om du inte ska ha något väldigt fint kött, brödet som de bakar i en ugn precis innanför entrén kostar typ ingenting, och det är också BYOB så man kan lätt få en otroligt trevlig middag med vin eller vad man nu vill ha för under £10. Om de inte har ändrat priserna nu förstås, det kan jag inte svära på.
• Turkiskt på Haz. Min gamla chef bjöd mig på middag på Premier Place en gång 2006 när vi hade jobbat sent båda två och ett bra tag efter upptäckte jag att det låg en precis runt hörnet från jobbet också, på Plantation Place! Jag och Vivi har varit på den vid St Paul’s någon gång och jag och Andy var på den nära jobbet många gånger. Det går inte riktigt att beskriva hur otrolig maten är där – och faktiskt inte svindyr heller. Det ser dyrt ut, med gigantiska kristallkronor i taket, vita dukar, sådana där vinkylare på fot, men det är helt resonabelt. Vill dock även gärna nämna de lokala turkiska restaurangerna nära där Lina bor, där kan man snacka otroligt gott, gigantiska portioner och väldigt små priser!
• Nando’s. Behöver jag säga mer? Bara tanken… aaah.
• Bangla-mat på Tayyabs. Glöm Brick Lane om du ska äta curry, ingenting mot Tayyabs – och det har jag även från pålitliga infödda källor 🙂 Starkt och kryddigt, jojomensan, och bara saker som att man får in maten på ett stort stekfat som fortfarande fräser och har sig och att det är så mysigt därinne… underbart. Låg dessutom 100 meter från mitt gamla hus, så vi hamnade ofta där på födelsedagar och leaving dos och sådär. Även Lahore (som  har tre restauranger inom typ hundra kvadrat, nej okej, inte riktigt) – ta den med trappan upp. Vi åt där på någons födelsedag en gång i världen, men jag vet inte vems – antingen Tim, Tom, Vinod eller Louise. Himla gott och väldigt trevlig service också.
• Kebab rolls på Dot Com, som senare bytte namn till Chilliz. De fattade väl äntligen att alla trodde att de var ett internetcafé innan. Hur som helst. Nybakt naanbröd (framför ögonen på dig), två grillade köfte, sallad och en helt ljuvlig raita. £1.50. Deras samosas gick inte heller av för hackor. Och det gjorde absolut ingenting att det låg tre minuters promenad hemifrån i Whitechapel eller att killen där alltid ville prata fotboll. Han var dessutom rätt söt i keps och litet skägg.
• Chicken Shish från Sajaan i Manchester. Okej, inte jättelättillgängligt om jag inte råkade vara i Manchester, men gud så gott. Lika god kall dagen därpå, de är nämligen så stora att det inte finns en chans att peta i sig en hel.
• Och Café Rouge med Vivi! Vi brukade dela en bakad camembert till förrätt, med kruditéer och bröd till, och sedan lövbiff med rosmarinsmör, tunna tunna pommes frites och en jättegod béarnaise. Tur att det inte hände för ofta, för nyttigt för figuren var det garanterat inte!

Fast visst lagade vi mat hemma också. En gång hade vi till exempel ¡fiesta! när Heather och Bridget var på besök, en annan gång risottotävling mitt i natten, när Louise skulle flytta gjorde vi en jättemezebuffé (med världens starkaste paprikadipp, jag vet fortfarande inte vad sjutton hon stoppade i den), en kväll fick vi plötsligt sjutusen gäster och jag lagade fisksoppa som fortfarande är något av det godaste ”alla” har ätit, vi blev så många att Vinod fick äta ur fondueskålen minns jag. Och alla legendariska cottage pies! Och de enklare anrättningarna också, förstås. Cheese on toast efter quizzen på The Olde Globe i Mile End varenda tisdag. Fiskpinnemackor med HPs chilisås till mig och Tom på söndagar efter att vi hade, som han sa, ”tvättat köket”. Och Lauras misosoppa som fick ätas ur kaffekoppar för Tim hade slagit sönder allt porslinet. Och Nic Fs söndagsfrukost i The Skyline Plaza Building som inte var klar att äta förrän klockan var nästan halv fem på eftermiddagen.

Nu är jag naturligtvis så hungrig att jag håller på att DÖ efter att ha skrivit om mat hur länge som helst och tänkt på mat hur länge som helst, så ja, jag ska satsa på att äta lite. Om jag inte kommer på ännu mer god mat att rapportera om.