Dag 01 – Presentera mig själv

Jag kom aldrig igång med de 30 temana (?) då jag höll på med 30 låtar-grejen… men nu så!

Dag 01 – Presentera mig själv

Anna Karin Larsson. Nyss fyllda 29 år, säger de, men jag är inte så säker jag… jag känner mig som 17 för det allra mesta.

Född på Östra Sjukhuset i Göteborg den 17:e augusti 1982, klockan 20.26. De åkte in vid 05.00 så det blev väl lite utdraget. Stackars mamma. Pappa gick det dock ingen nöd på, han gick fel på väg till cafeterian och det slutade med att han satt i doktorernas matsal och åt gratis mandeltorsk 😀 Tröjan han hade på sig den dagen finns kvar, den går under namnet ”förlossningsskjortan” hemma hos oss…

Mina första sex år bodde vi i Lundby på Hisingen. Pappas kusiner hade frisersalong i bottenvåningen på huset och man såg rakt in på Rambergsvallen från balkongen. Jag hade en väldigt fin barndom. Farmor och farfar tog hand om mig på dagarna när mamma och pappa jobbade. Hade därefter turen att få börja på förskola när jag var fem (de lottade in två femåringar bland sexåringarna då det fanns platser) vilket var underbart. Jag träffade vänner för livet på förskolan och hade världens underbaraste pedagoger, Britta och Birgitta.

När jag var sex år flyttade vi till Backatorp i Hisings Backa och jag började på dagis där. Har fortfarande vänner från den tiden också, det är hemskt fint. Och så fyllde jag sju och tre dagar senare började jag ettan på Brudbergsskolan med många som jag gått på dagis med men även ett gäng andra. Världens gulligaste lärare hade vi också, Monica. Tyvärr har det inte gått så bra för henne, det är tråkigt att höra. Halva lågstadiet var hon mammaledig och då fick vi ha Berit med det flammande röda håret. Också mycket bra, men jag var ganska uttråkad hela lågstadiet. Lärde mig läsa när jag var tre, så det var väldigt mycket dötid i ettan – trean. Jag fick särskilda diktamensövningar med Fröken Anna-Stina, och är fortfarande smått upprörd över mina två stavfel – ”aggressiv” och ”abborre”.

I fyran fick vi magister Thomas. Han var (eller är) besatt av tre saker – orientering, blockflöjtsspel och valsdans. Men det är inte dåliga kunskaper att ha. Hela klassen utom en spelade blockflöjt efter bara några veckor. Stackars A fick spela triangel, men det trivdes han nog rätt bra med. Vi fick spela en massa annat också. Till och med jag som absolut inte kan spela trummor fick trumma på en konsert. Ja, med en virveltrumma och en hi-hat klarar jag väl av det. Det var även han som fick mig att våga sjunga inför folk. Och så fick man ju börja med engelska! Så spännande! Flying Start var den utvalda läroboken och det ingick sådana där rullband som man fick spela på en sån där gammaldags bandspelare… oj oj oj.

Och sedan var det högstadiedags! Och vad spännande DET var. Min klass fick hålla ihop med vissa tillägg, och jag tror faktiskt att det var bra. De allra flesta av oss hade ju hållit ihop sedan ettan och flera av oss innan det, så jag är glad att de inte splittrade oss. Det var väldigt roligt att börja på högstadiet, även om jag inte drog jämnt med min matte/kemilärare Håkan i sjuan alls. En gång släpade han mig bokstavligen i armen in i kemisalen. Hade det hänt idag hade jag anmält honom.

Och efter högstadiet så var det ju gymnasiedags! Jag grät av lycka när jag såg att jag hade kommit in på Schillerska. Och som vanligt med mig är världen liten – en ganska ny brevvän visade sig gå i min klass och vi satt bredvid varann på uppropet (min 16-årsdag, för övrigt). Efter ett par veckor blev jag värvad till Franska Sektionen. I och genom gymnasieklassen träffade jag vänner för livet ännu en gång vilket jag är otroligt tacksam för. Vi var på en utbytesresa i Alsace i tio dagar (eller hur var det flickor?) vilket cementerade mycket.

Genom hela gymnasiet var väl vår lilla grupp lite speciell. Vi fikade mer än vi pluggade historia, vi hade väldigt frekventa ”körrepetitioner” och väldigt, väldigt roligt. Citat från gymnasietiden att minnas: ”Jag har hört att du tycker att jag är bög”, ”Passe-moi le beurre” och ”Edwin! Vad tyckte du om camembeeeeerten då?”.

Efter gymnasiet hägrade London, men det har jag skrivit så mycket om förut. Jobb och pluggande, intressanta bostäder, förlovningar och gud vet vad. Men det var roligt för det allra mesta.

Och nu har jag flyttat hem till Göteborg igen. Det bästa valet jag någonsin gjort tror jag.

Om man ska sammanfatta som en kortare presentation skulle jag säga att jag är glad, snäll, omtänksam, relativt lugn för det mesta och förtjust i att skriva, läsa, laga mat, lyssna på och spela musik, sjunga och träna.

Och så är jag väldigt förtjust i oliver också.