Jag och Hanna hade supertrevligt igår kväll. Ost och kex och vattenmelon och så lite rödtjut på det. Mycket gott och mycket roligt, fast jag började gäspa som en galning framåt halv tolv-snåret så då bröt vi upp. Moget och vuxet 😉
Idag är jag svinförkyld, har skyllt det på pollen hela veckan men misstänker faktiskt att jag har feber idag och halsen känns som ett rivjärn, så jag försöker kurera mig bäst jag kan med vila och vätska. Det är ju Ullared-time imorgon och då gäller det naturligtvis att vara på hugget! Min snälla mamma (ja, pappa med förstås) gav mig en liten allmosa så att jag kan shoppa lite för att det är roligt också och inte bara sånt jag behöver (matta, lampa, täcke, kuddar, eventuellt lite nya påslakan).
Tog en liten promenad ner till ICA förut och köpte kvalitetspublikationen Svensk Damtidning. Herregud, vad är det med mig? Läser skvallertidningar och ser fram emot presskonferensen för sommarpratarna så det står härliga till…
Hur som helst. Detta med att återknyta gamla kontaker. Det är underbart! Jag saknar inte London, dock saknar jag alla vänner. Jag har ju spenderat praktiskt taget hela mitt vuxna liv hittills där och det är klart att kontaktnätet främst finns där också. Men nu när jag är hemma igen (ja, Göteborg har nog alltid varit ”hemma” trots allt) så är det så fantastiskt roligt att få chansen att träffa gamla vänner igen. Älskade Camilla har jag ju alltid träffat när jag har varit här på besök och semester och det är härligt att ha henne så nära igen. Men även alla dessa människor som jag inte träffat på hur länge som helst – Hanna och Veronica till exempel, där snackar vi minst femton år, och Anders också såklart – nästan tio år sedan sist. Och flera andra också som jag fått kontakt med, inte hunnit träffa ännu men hoppas på att det blir av snart. Det är helt otroligt att det kan vara så naturligt att umgås efter så lång tid och att det inte alls känns konstigt eller spänt, man liksom bara tar vid där man slutade.
Stories from the city, stories from the sea 
Gud vad harligt att lasa det Anna! Linus och jag har pratat en del om att flytta tillbaka (sa smaningom) de senaste veckorna. Linus saknar sin bekantskapskrets in Sverige medans jag har tappat kontakten med de flesta jag umgicks med for en sisadar 7 ar sen. Sa ar det nagot jag har varit orolig for nar det galler en tillbaka flytt sa har det verkligen varit det sociala natet.
Sa ja, tack sa mycket for du lugnar neverna pa mig 🙂
Kram pa dig!
ps. alskar att lasa om ditt liv i gotet, du verkar mycket lyckligare nu 🙂 ds.
GillaGilla
Hej söta Emely! 🙂 Det var just det sociala nätet jag var mest nervös över när jag flyttade hem också, och det är klart att det har krävts lite jobb för att hitta nygamla vänner igen, men det har ju varit helt och hållet värt det. Prisar Facebook, Ratsit, Eniro osv. som han hjälpt mig att hitta folk igen just detta med de offentliga registren i Sverige är otroligt praktiskt!
Tack så mycket för din kommentar, den värmde hjärtat och du har rätt, jag är mycket lyckligare nu. Känner mig hemma och det var absolut rätt beslut att komma tillbaks. Du får komma och hälsa på nån gång!
Stor kram och hälsa Linus så mycket också 🙂
GillaGilla