tiden går så fort

Fyra månader till julafton hörni, vad sägs om det? Det är farao i mig inte riktigt klokt hur snabbt tiden går numera. Mindre än en vecka till september. September är ju praktiskt taget höst. Igår när jag kom hem från jobbet började det redan skymma och imorse när jag vaknade var det nästan så att jag frös lite grann. Hösten är uppenbarligen på väg. Men jag klagar inte, jag gillar hösten och jag vet att det kommer att bli en väldigt mysig höst i min lilla lya. Ljus och filtar har jag nämligen så jag kan sälja. 🙂

Helgen som gick var otroligt rolig, mini LJ-reunion & company på The Woodman i fredags med Kat & company, middag på Cilicia (ja, igen!) i lördags kväll följt av Match of the Day och The Football League Show hemma hos Cicci och Andy och på söndagen var vi på The John Baird och åt världens godaste roast dinner och såg när Newcastle gav Aston Villa på moppo. Med eftertryck. Vissa av oss i sällskapet tyckte att det var roligare än andra 😉 hängde i trädgården hos Cicci en stund efter och sedan kom hon över på kvällen och vi tittade på tramsiga YouTube-klipp och hängde. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är helt underbart att ha en god vän så nära!

Annars har jag hittat Tre Kronor på YouTube vilket ställer till med min dygnsrytm för det är så otroligt lagom att krypa ner i sängen med innan läggdags, jag är på något i stil med avsnitt fem i första säsongen nu och herreGUD vad roligt det är att se och minnas. Vissa repliker kan jag innan de kommer fast jag inte kan ha sett dem på femton år, det är lite skumt.

Otroligt stressigt på jobbet just nu, det första jag gör när jag kommer hem på kvällarna är att köra igång jobbservern och det gillar jag egentligen inte – men det är väl bara fem veckor till, det kan jag ta. Dagarna är ju som de är och egentligen trivs jag ju bra med att det är dynamiskt och mycket på gång, men det är så mycket organisationsmässigt som fallierar för tillfället vilket irriterar mig något så vansinnigt men jag kan inte göra något åt det, förutom att tjata på dem som måste ta ansvaret. Det kommer väl – men det finns ju inte en chans att jag har tid att skriva mina styrelse- och kommittérapporter och göra analyser under vardagarna. Men det får gå, som sagt.

Nu blir det korv stroganoff och mexikanskt ris till lunch och jag tror bannemig att jag stänger av monitorn och läser en bok istället.