Idag är fanemig ingen rolig dag. Hade tid hos Margaret Pyke imorse och gav mig själv mer en en halvtimmes bufferttid – slutade ändå med att jag fick kasta mig på två tunnelbanor då bussen inte rörde sig alls – INTE roligt i rusningstrafiken men whatever. Sköterskan var visserligen supergullig och väldigt mycket enklare att ha med att göra än henne jag träffade senast när jag svimmade två gånger om…
Jobbet har också varit kanonroligt idag – hur mycket jag än försöker KAN jag inte svara i tre telefoner på en gång, det är en fysisk omöjlighet och jag har bett chefen att vara så snäll att påminna om faktumet – jag har ingenting emot att stanna inne under lunchen, absolut inte, jag kan alltid gå ut senare och det gör mig ingenting egentligen men mina armar är liksom lite begränsade. Sedan det stora nöjet av en av de nyanställda som pratar sådan BS i telefonen till kunder att jag blir kallsvettig bara jag tänker på det och hoppas att det inte är någon viktig person hon pratar med.
Tårarna bränner under ögonlocken, jag avskyr, avskyr, avskyr.
Nej nar man kommer till att behova anvanda fotterna for att gora sitt jobb sa har det gatt for langt!
Jag hoppas bara du vet att du ar jatteduktig som star ut och nar du har fatt nog sa finns det en massa mojligheter dar ute. Manga vill anstalla manniskor som dig och glom inte det.
Ibland blir saker lattare om man kanner att det finns en utvag, vare sig man tar den eller ej.
Kram
GillaGilla
slar vad att du angrar mitt erbjudande att vara dansande kontors-maskot/kaffe-maker nu?! 🙂
stackars larsson.
GillaGilla
Men ush!
Nu tycker jag det är dax för en fika i Brockley.
Inte ska du ha det så här inte.
Kram!
GillaGilla