friday night, saturday morning…

Hemma, lugn och ro och tystnad.

Skönt. Skönt som sjutton. Fast det bara var en fyradagarsvecka, och fast jag inte alls har jobbat så mycket som jag hade räknat med är jag riktigt trött. Det är delvis hormonellt och delvis känslomässigt (som har delvis med hormonerna att göra förstås), men nu är jag trött på en ganska bra vis ändå. Jag kommer att sova gott inatt, det är ett som är säkert.

September är en intressant månad, och jag kan inte utlova att det blir mycket intressant bloggande för det. Från och med nu räknar jag med tolvtimmarsdagar (minst) och inga hellediga helger (har haft en jäkla tur hittills men nu kommer det att hända grejer) – tänker inte ta någon bloggpaus, sådant tror jag inte på, men det kommer att lida akut brist på tid. Men jag glömmer er inte!

Socialt blir det likadant. Jag kan inte planera något för jag vet aldrig vad som kommer att hända. En dag kanske jag kan sluta klockan sex, en dag kanske det blir närmare två på natten. Så är det bara och så får det vara.

Jag saknar både bloggtiden och desto mer mina vänner – har tur att ha flera goda vänner, särskilt Frank och Andy naturligtvis, på jobbet med mig, men det är tråkigt att inte kunna planera att träffa folk då vad som helst kan hända.

Hursomhelst tänkte jag vara ledig imorgon (lördag) då jag inte har lämnat något ikväll, och jobba några timmar på söndag. Mitt team har varit fantastiska, en kille ska flytta så jag fattar att han inte kan, men alla andra har gjort sig fria att komma in några timmar på söndag om det behövs. Det kanske det inte gör – men det är härligt att veta att hjälp finns att få. Fyra personer gör mer på två timmar än en person gör på åtta, det kan jag garantera.

Andy ska jobba imorgon, och beroende på tid och annat siktar vi på kräftskivan på Harcourt Arms. Har naturligtvis inte kunnat handla några kräftor, men det löser sig 🙂 Det vore roligt att få se Stina och Jens, Matilda och äntligen få träffa Karins lillebrorsa Martin och Ems förstås!