tuesday morning

Ännu en underbar psychonatt… suck. Jag var precis på väg att somna igår kväll när telefonen ringde. Efter det var det totalt kört, jag var vaken till nästan tre. Dessa fem timmar tillbringades med att gå upp och sätta på fläkten varenda gång den lade av, och sedan ligga så stilla som möjligt och hoppas somna oprovocerat. Lättare sagt än gjort, fast jag är faktiskt inte speciellt trött *ta i trä* – ännu, i alla fall. När jag vaknade på riktigt, innan väckarklockan, kände jag mig riktigt utsövd och pigg faktiskt. Solen strålade och ja, det hade absolut kunnat vara värre!

Till slut somnade jag och drömde extremt störda drömmar om män med tics som åt f yra pizzor uppepå varandra och spottade på folk, och att mamma försvann på motorvägen…

Igår kväll åt vi middag på Café Rouge efter en aperitif på The Wine Tun – gudomlig Camembert, gudomlig bavette med béarnaisesås, gudomlig trio de crème brulée, men icke gudomlig service, det var inte riktigt klokt. Vi väntade hur länge som helst på att få beställa – maten kom i och för sig ganska fort när vi väl hade beställt, men att sedan få beställa efterrätt, be om notan och betala var en helt annan femma. Andy åt prix fixé-menyn men det hade hon inte räknat med, så det slutade med att hon fick komma till bordet med miniräknaren i högsta hugg och ändå lyckas räkna fel på typ £16. Det löste sig till slut men vi missade tåget som bieffekt och det var mindre kul – som tur var det näst sista och inte det allra sista från Thameslink, annars hade jag nog fått ta i med hårdhandskarna.