En sista tanke denna juldagskväll till Harold Pinters efterlevande. Jag hörde inte förrän ikväll att han gått bort.
Vi läste tre av hans pjäser (Krapp’s Last Tape, The Caretaker och The Birthday Party) i skolan. Jag var inget jättefan då, men har läst om några av dem senare och de är mästerverk. Som så mycket annat som blir bättre när man läser för att man vill, inte för att man måste. Det var året efter han vann Nobelpriset och det kändes som något lite extra speciellt att bli litad på med en Nobelpristagare.
Godnatt Mr Pinter.
"The past is what you remember, imagine you remember, convince yourself you remember, or pretend you remember"
Stories from the city, stories from the sea 