Beddgelert är en underbart fin liten by med lite historia tillskriven sig som kanske inte är sådär överdrivet sann – läs myten om Gelert här 🙂 Vackert som tusan är det i alla fall, äkta hund eller ej!















Beddgelert är en underbart fin liten by med lite historia tillskriven sig som kanske inte är sådär överdrivet sann – läs myten om Gelert här 🙂 Vackert som tusan är det i alla fall, äkta hund eller ej!















I torsdags fick jag äntligen besöka Wales! Det har aldrig blivit av under alla dessa år men nu så! Vi hade någorlunda tur med vädret under delar av dagen vilket var trevligt.
Första stoppet var Betws-y-Coed, där någon hade fått nys om att det serverades en fantastiskt god frukost på ett café. Vi gick in där och tittade men det var då inget att hänga i julgranen så vi gick till ett litet rustikt fik istället som låg vägg i vägg med stadshotellet, eller vad det nu kan ha varit. Tog en liten promenad också innan vi åkte vidare, och hittade en affär med ett extremt tjusigt namn som ni ser…















Nästa stopp – Beddgelert! Kommer i ett eget inlägg alldeles strax…
Som sagt shoppades det ju en del också under dagarna uppe i norr… i tisdags till exempel var en mycket bra dag för handlarna i Warrington, jag köpte två par skor och lite annat med.
I onsdags, Andys mammas femtioårsdag för övrigt, gav vi oss iväg till Cheshire Oaks Outlet Village som säkert inte heller klagade på vårt engagemang… jag fick tre toppar och en kofta samt ett par gröna högklackade Hush Puppies som jag är totalt förälskad i (ska visa bilder när jag hinner) och lite annat smått och gott. Inte blev det många bilder tagna, men här är en i alla fall, jag gillar sådana här pekpinnegrejer:

Rekommenderar med värme detta ställe, mycket bättre än Bicester och andra liknande etablissemang.
I tisdags åkte vi med Andys pappa till en farm shop där de handlar alla sina färska grönsaker. De har även ett ”konceptcafé”, vad det nu ska betyda, där vi åt lunch. Lyckades inte ta så mycket kort därinne men här är ett par i alla fall!



Jag önskar att det fanns mer sådant här i London… grönsakerna är inte ens dyra och de har så mycket härligt att det är inte riktigt klokt! Roligt var dock att vi handlade lite roliga saker från ett företag i Hawkshead när vi var i Bowness, och de sålde dem i denna affären också fast mycket dyrare. De roligaste souvenirerna är sådant man använder tycker jag, som chilisås med apelsin, mintgelé och honungssenap, som nu pryder våra hyllor! 🙂
I måndags tog vi en sväng till Lake District! Vi stannade på vägen och åt frukost i en liten by som heter Garstang (låter det inte norskt?) – så här såg det ut där:




Lite grått, lite mordmysteriekänsla, mycket Lancashire! Sista bilden är på äldsta huset i Garstang, byggdes 1590 minsann! Ja, de har visserligen bytt lite stammar sedan dess 😉
Efter en god frukost på ett litet familjeägt café gav vi oss av norrut och till färjan från Hawkshead till Bowness-on-Windermere vid Lake Windermeres södra stränder.
Några kort från färjan:





Bowness-on-Windermere är ett litet sött samhälle som ligger byggt uppåt höga kullar, inte alltför olikt fiskelägen i Bohuslän i sin fason faktiskt! Vi promenerade, åt glass, tittade i lite affärer och såklart på fågellivet! Jag är lite rädd för svanar men imponerad av hur himla tama fåglarna är här, titta bara på de vita duvorna som äter ur folks händer!







Vi var helt slut efter denna dagen med en massa frisk luft, så efter Bowness-on-Windermere blev det en tripp till själva samhället Windermere och – tada – världens största Lakelandaffär! Gissar jag, i alla fall 😉 De har även en restaurang där som vi hade bestämt oss för att äta lunch på – det var bara det att väntetiden var 70 minuter för ett bord när vi kom dit. Tur att jag inte har något emot att shoppa på Lakeland och jag lyckades dessutom äntligen få tag på en ny patron till min SodaStream! Plus lite annat smått och gott förstås – nya träskedar till exempel, och en sådan där praktisk äggtimer som man lägger i vattnet, och egg poaching pods… härligt härligt 😀
Min mat var jättegod, jag måste bara nämna det – en variant på Salade Nicoise fast med varmrökt lax istället för tonfisk – vackert presenterat, underbart goda oliver, perfekt kokt ägg, perfekta gröna bönor och jättegod dressing. De andra var tyvärr mindre nöjda men det är inget att göra åt nu.
Här är några kort från Andys föräldrars hus / gata – jag fick Wisteria Lane-vibbar den här gången då det skedde ett inbrott i huset mittemot under måndagsnatten och på tisdagskvällen sprang det omkring en massa poliser överallt och folk stod och kikade förstulet bakom gardinerna… haha.



Andy övertalade mig att köpa en rosa mysdress på Ikea häromdagen, och det var bannemig ett bra köp, jag sitter här och myser och är jättevarm och go!
Har precis laddat över en massa foton, ska lägga upp dem strax i omgångar tänkte jag men till att börja med kan vi ta ett kort från när mamma var här, hon poserar med en massa tjusiga karlar som hon hittade på M&S i Westfield…

Hej hörrni, nu är jag hemma igen! Trött som bara den så vi gick och åt på Brockley Jack när vi kom hem från Euston och nu är det inte länge till läggdags kan jag säga.
Sitter nu i Virgin’s First Class Lounge på Euston och njuter av det fria WiFi-internetet 😉 dricker gratis tonic water och har det riktigt trevligt. Tåget går inte förrän om dryga två timmar, så vi tar det lugnt här istället eftersom vi ändå skulle åka in till Liverpool Street med mamma.
Tiden går så snabbt när man har roligt! Förhoppningsvis har hon fått blodad tand nu och vågar komma igen!
Jag har med mig Desperate Housewives för att underhålla mig med på tågresan, men jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu. Kanske vara proaktiv och beställa en Tesco-leverans till nästa lördag? Det ska bli så skönt att börja kunna handla och planera som folk igen! 🙂
Såhär ser det ut härinne, fint va?

Hinner skriva några rader här innan vi åker in till stan för att skicka iväg mamma från Liverpool Street och sedan för att skicka iväg oss själva till Andys föräldrar. Laptopen åker med men jag vet inte om jag kommer att ha internettillgång på den – vi får se, jag har hur som helst inte glömt er!