en ny människa

Igår, efter en lång, stressig, varm dag på jobbet, p-stavsinsättning (nej, jag är egentligen inte rädd för nålar och sådant men jag spänner mig ganska mycket innan det är dags), påtvingad låsning och säkerligen inte tillräckligt mycket vatten stupade jag i säng klockan 21:37 och sov – med korta vakpauser då och då – nästan till klockan kvart i sju imorse. Nio timmar med andra ord, det är nog det mesta jag har sovit på en och samma natt – utan att ha varit sjuk – på minst ett år. Känner mig som ny! Jag älskar att sitta uppe och uggla på nätterna men det är ju verkligen så mycket bättre att sova ut ordentligt när det behövs.

vilket ljug

Sa jag att årets värsta dag var förra veckan? Vilket ljug. Igår och idag har varit och är sju resor värre – plus att jag ska till doktorn i eftermiddag, är på kurs hela dagen imorgon och ska åka och skriva på kontrakt och fixa och dona med det sista för lägenheten på torsdag förmiddag. Till råga på allt är chefen sjuk. Jaja – det är bara att bita ihop 🙂

årets värsta dag

Värsta dagen på året på jobbet är alltid dagen då alla förnyelsebrev skickas ut. Ja, faktiskt föredrar jag sista kaosdagen på säsongen framför detta. Välkommen till idag 🙂 Har gjort största delen av min egentliga bit nu tror jag och lyckades smita ut och köpa en sallad så nu stänger jag av öronen i en kvart tror jag bestämt. Hittade ingen caesar tyvärr men räkor går också prima 🙂

Jag trodde nästan att det skulle bli slagsmål här i eftermiddags men nu verkar de lite gladare allesammans så jag håller tummarna.

caesarsallad

Sedan jag åt den där ruskigt goda fisksalladen i tisdags kväll har jag varit stormsugen på en god caesarsallad. Undrar just vart jag kan leta rätt på en här i krokarna… Tesco och Sainsbury’s och möjligtvis M&S är alternativen, om någon har något tips så säg till.

Det ska bli enormt skönt när jag flyttar att kunna äta vad jag vill till middag! Inte för att jag inte har kunnat göra det ändå men det blir ju så att man tar hänsyn till sina med-ätare… snart kan jag äta halloumi och sparris varenda dag i en vecka om jag vill 😉

fööööör du har tagit studenten

I tisdags hade jag den stora äran och nöjet att få vara med och fira älskade Karins examen med hela hennes fina familj på The Waterway i Little Venice. Underbart trevlig kväll, sällskap, fantastiskt god mat och dryck, en riktig toppenkväll och det var härligt att se att hon också hade roligt…

Glömde totalt av att fota det mesta av maten då det var alldeles för gott 😉 men förrätten fick jag med:

Arbroath Smokies med vaktelägg och friterad kapris i en Caesarliknande sallad med otroligt god dressing!

Det ska bli skönt med helg, jag har sovit så dåligt den senaste veckan – mest på grund av värmen – att jag känner att det ska bli bra att försöka ta igen det lite grann. Har inget särskilt på schemat, tänker promenader om vädret håller sig fint, DVD:er, böcker och sånt. Funderar även på British Museum, min kompis David ville gått i förra veckan men jag hann inte den dagen… det var förresten ett irritationsmoment i söndags, jag fick ett SMS på eftermiddagen där han berättade att han hade vunnit biljetter till Stephen Fry på kvällen på Roundhouse och ville jag följa med? Jotack, VILLE ville jag, men jag kom ju inte tillbaks till London förrän efter 10. Typiskt men vad gör det om hundra år 🙂

Igår kväll låg jag praktiskt tagit horisontell hela kvällen, sov av och till och läste Harry Potter and the Order of the Phoenix av och till, pratade i telefon av och till och sov lite mer av och till. Skönt!

henry

Som utlovat, här är den lille sötnosen:

Han har ingen känsla i största delen av bakkroppen så han går inte så bra, stackarn, men han försökte ändå hoppa upp i soffan till mig – där han inte får vara – ungefär en millisekund efter att han hörde att T stängde dörren till badrummet.

Ungefär en timme senare när vi satt och fikade ställde jag ner min kaffemugg i kanske fem sekunder och vad får jag se?

Jajamensan. En halv kopp kaffe drack han upp, den lille rackarn, puttandes muggen framför sig runt hela vardagsrummet… hoppas att jag har så mycket bus kvar när jag är i hans ålder (sisådär 98 i människoår!)…

snabbis

Först och främst så vet väl nästan alla redan att jag och A har gjort slut – tänker inte dramatisera över det men jag vill gärna tacka alla som varit helt otroliga under tiden då det har varit jobbigt. Ni vet precis vilka ni är 🙂

Har just kommit hem från en helg hos min kompis Tara som bor i Darlington – vi har känt varann i många år men sågs inte på länge men det var helt fantastiskt roligt. Hennes hund Henry – ska visa bild imorgon eller så – en korsning mellan tax och Jack Russell – är ungefär det sötaste jag någonsin har sett, han är gammal och har Parkinsons men vilken liten goding. Kunde inte sova inatt så jag gick upp och hängde med Henry en stund, han somnade på mina fötter. Jag tror att han tror att han är en katt då han även buffar med huvudet och trampar på en med tassarna när han vill ha uppmärksamhet…

Igår var vi på fotboll efter jag kom fram, Whitley Bay mötte Glossop North End i en friendly på Hillheads Park vilket följdes av att vår gemensamme vän rakade huvudet för välgörenhet. Jesus, det var inte lite roligt att se.

På kvällen stannade vi hemma, drack te, skvallrade, åt takeaway-mat och tittade på Sömnlös i Seattle. Alldeles lagom, det har varit en lugn helg men skönt att komma bort också – inte för att jag inte trivs som fisken här hos kära Karin för det gör jag verkligen, men jag är en sådan person som gärna vill ha miljöombyte och särskilt när saker och ting inte är riktigt som de ska.

Hur som helst har jag skrattat så mycket de här två dagarna att jag kommer att ha träningsvärk imorgon och jag är glad att vi hade just denna helgen inbokad för det har varit superbt!

the lady of shalott

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Part I

On either side the river lie
Long fields of barley and of rye,
That clothe the wold and meet the sky;
And thro’ the field the road runs by
To many-tower’d Camelot;
And up and down the people go,
Gazing where the lilies blow
Round an island there below,
The island of Shalott.

Willows whiten, aspens quiver,
Little breezes dusk and shiver
Thro’ the wave that runs for ever
By the island in the river
Flowing down to Camelot.
Four gray walls, and four gray towers,
Overlook a space of flowers,
And the silent isle imbowers
The Lady of Shalott.

By the margin, willow veil’d,
Slide the heavy barges trail’d
By slow horses; and unhail’d
The shallop flitteth silken-sail’d
Skimming down to Camelot:
But who hath seen her wave her hand?
Or at the casement seen her stand?
Or is she known in all the land,
The Lady of Shalott?

Only reapers, reaping early
In among the bearded barley,
Hear a song that echoes cheerly
From the river winding clearly,
Down to tower’d Camelot:
And by the moon the reaper weary,
Piling sheaves in uplands airy,
Listening, whispers ” ‘Tis the fairy
Lady of Shalott.”

Part II

There she weaves by night and day
A magic web with colours gay.
She has heard a whisper say,
A curse is on her if she stay
To look down to Camelot.
She knows not what the curse may be,
And so she weaveth steadily,
And little other care hath she,
The Lady of Shalott.

And moving thro’ a mirror clear
That hangs before her all the year,
Shadows of the world appear.
There she sees the highway near
Winding down to Camelot:
There the river eddy whirls,
And there the surly village-churls,
And the red cloaks of market girls,
Pass onward from Shalott.

Sometimes a troop of damsels glad,
An abbot on an ambling pad,
Sometimes a curly shepherd-lad,
Or long-hair’d page in crimson clad,
Goes by to tower’d Camelot;
And sometimes thro’ the mirror blue
The knights come riding two and two:
She hath no loyal knight and true,
The Lady of Shalott.

But in her web she still delights
To weave the mirror’s magic sights,
For often thro’ the silent nights
A funeral, with plumes and lights
And music, went to Camelot:
Or when the moon was overhead,
Came two young lovers lately wed:
”I am half sick of shadows,” said
The Lady of Shalott.

Part III

A bow-shot from her bower-eaves,
He rode between the barley-sheaves,
The sun came dazzling thro’ the leaves,
And flamed upon the brazen greaves
Of bold Sir Lancelot.
A red-cross knight for ever kneel’d
To a lady in his shield,
That sparkled on the yellow field,
Beside remote Shalott.

The gemmy bridle glitter’d free,
Like to some branch of stars we see
Hung in the golden Galaxy.
The bridle bells rang merrily
As he rode down to Camelot:
And from his blazon’d baldric slung
A mighty silver bugle hung,
And as he rode his armour rung,
Beside remote Shalott.

All in the blue unclouded weather
Thick-jewell’d shone the saddle-leather,
The helmet and the helmet-feather
Burn’d like one burning flame together,
As he rode down to Camelot.
As often thro’ the purple night,
Below the starry clusters bright,
Some bearded meteor, trailing light,
Moves over still Shalott.

His broad clear brow in sunlight glow’d;
On burnish’d hooves his war-horse trode;
From underneath his helmet flow’d
His coal-black curls as on he rode,
As he rode down to Camelot.
From the bank and from the river
He flash’d into the crystal mirror,
”Tirra lirra,” by the river
Sang Sir Lancelot.

She left the web, she left the loom,
She made three paces thro’ the room,
She saw the water-lily bloom,
She saw the helmet and the plume,
She look’d down to Camelot.
Out flew the web and floated wide;
The mirror crack’d from side to side;
”The curse is come upon me,” cried
The Lady of Shalott.

Part IV

In the stormy east-wind straining,
The pale yellow woods were waning,
The broad stream in his banks complaining,
Heavily the low sky raining
Over tower’d Camelot;
Down she came and found a boat
Beneath a willow left afloat,
And round about the prow she wrote
The Lady of Shalott.

And down the river’s dim expanse
Like some bold seer in a trance,
Seeing all his own mischance–
With a glassy countenance
Did she look to Camelot.
And at the closing of the day
She loosed the chain, and down she lay;
The broad stream bore her far away,
The Lady of Shalott.

Lying, robed in snowy white
That loosely flew to left and right–
The leaves upon her falling light–
Thro’ the noises of the night
She floated down to Camelot:
And as the boat-head wound along
The willowy hills and fields among,
They heard her singing her last song,
The Lady of Shalott.

Heard a carol, mournful, holy,
Chanted loudly, chanted lowly,
Till her blood was frozen slowly,
And her eyes were darken’d wholly,
Turn’d to tower’d Camelot.
For ere she reach’d upon the tide
The first house by the water-side,
Singing in her song she died,
The Lady of Shalott.

Under tower and balcony,
By garden-wall and gallery,
A gleaming shape she floated by,
Dead-pale between the houses high,
Silent into Camelot.
Out upon the wharfs they came,
Knight and burgher, lord and dame,
And round the prow they read her name,
The Lady of Shalott.

Who is this? and what is here?
And in the lighted palace near
Died the sound of royal cheer;
And they cross’d themselves for fear,
All the knights at Camelot:
But Lancelot mused a little space;
He said, ”She has a lovely face;
God in his mercy lend her grace,
The Lady of Shalott.”

-Alfred Lord Tennyson

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Läs gärna The Mirror Crack’d From Side to Side av Agatha Christie när vi ändå är inne på spåret 🙂

helvetesdag

Idag är fanemig ingen rolig dag. Hade tid hos Margaret Pyke imorse och gav mig själv mer en en halvtimmes bufferttid – slutade ändå med att jag fick kasta mig på två tunnelbanor då bussen inte rörde sig alls – INTE roligt i rusningstrafiken men whatever. Sköterskan var visserligen supergullig och väldigt mycket enklare att ha med att göra än henne jag träffade senast när jag svimmade två gånger om…

Jobbet har också varit kanonroligt idag – hur mycket jag än försöker KAN jag inte svara i tre telefoner på en gång, det är en fysisk omöjlighet och jag har bett chefen att vara så snäll att påminna om faktumet – jag har ingenting emot att stanna inne under lunchen, absolut inte, jag kan alltid gå ut senare och det gör mig ingenting egentligen men mina armar är liksom lite begränsade. Sedan det stora nöjet av en av de nyanställda som pratar sådan BS i telefonen till kunder att jag blir kallsvettig bara jag tänker på det och hoppas att det inte är någon viktig person hon pratar med.

Tårarna bränner under ögonlocken, jag avskyr, avskyr, avskyr.