Dag 17 – Barndomsminne

Dag 17 – Barndomsminne


Jag har sjukt många barndomsminnen. Och jag vet inte riktigt hur ung man måste ha varit för att det ska gälla som ett barndomsminne heller?
Jag har redan berättat om mina minnen av Palmemordet och Tjernobyl så jag kan berätta om andra minnen från barndomen.
På lördagarna brukade jag och pappa bli utskjutsade ur lägenheten så att mamma kunde städa ifred. Varför hon inte engagerade pappa i städningen och lämnade av mig hos mormor och morfar eller farmor och farfar så att de kunde hjälpas åt förstår jag inte – men än idag är pappa inte tillåten nära tvättmaskinen. Jag förstår mig inte på det lika lite som mamma förstår sig på mitt genustänk (typ tanken att mina små kusindöttrar lika gärna kan få en verktygslåda som en rosa Barbie, lilla Ka är lika intresserad av båtar, bilar och sjörövare som hon är av Pippi), så.
Så vi blev utslängda. Oftast gick vi först till Wettergrens (som för den delen resulterade i en sång adapterad från Kyrkans Barntimmar i Brämaregårdens Kapell – ”Veeeeeem har skapat Wettergrens, Wettergrens, Wettergrens, vem har skapat Wettergrens, jo GUUUUD i HIMMELEEEN”) på Wieselgrensplatsen (nu Bokia tror jag, men förmodligen inte på Wieselgrensplatsen) och köpte en Fraggel (en gång traskade jag fram till en annan vuxen i jeans och jeansjacka och höll honom i handen till pappa hittade mig). Sedan gick vi genom Flunsåsparken till farmor och farfar, där vi fick fika bestående av farmors schackrutor och jitterbuggare samt farfars struvor!
Jag lekte lika mycket med Lego och bilar som jag gjorde med dockor och smink när jag var pytting och jag tror att jag har hamnat ganska bra i mitten av genustänket.
Pappa tyckte att det var roligare att leka än vad mamma gjorde tror jag, och tills jag var fem såg farmor och farfar efter mig på dagarna och de skämde bort mig så till den milda grad att jag fick leka vad jag ville och de hängde på. En lek som jag har fått berättad för mig var när jag absolut skulle leka Goda Grannar, efter TV-serien och farmor fick vara Iris, farfar Helge och jag Desirée. Jag blev tydligen även smått vansinnig när de stekte falukorv och stängde dörren till köket för oset, och jag stod utanför och skrek ”BITT! BITT!” – lite oroväckande efter Little Britain kanske? 😉 ”Råa” falukorvsbitar heter fortfarande ”bitt” hemma hos oss.
Här är jag jättelik mamma och moster Suzanne. När jag föddes var jag tydligen lik farfar. Nu tror jag inte att jag är lik någon, om man inte vill tro alla gamlingar i Hunnebo som påstår, så fort de ser en, att ”Ja, det är klaaaart är du är en Nicklasson!” Vad säger du Fredde, nog kan ingen påstå att vi är lika längre, trots att Karin ser ut som en kombination av dig och mig som barn och numera dig, mamma och Suzanne?

Dag 16 – Första kyssen

Dag 16 – Första kyssen


Tja, det här beror lite på. Men om jag ska resonera på ett vis så gäller båda samma person. Första pussen som kändes betydelsefull var på våran baksida i Backatorp där komposten står nu när jag var kanske… sju? Med M. Första riktiga kyssen var med samma M när vi var elva eller så. Ja, det låter väldigt tidigt, men vi var lite försigkomna i min klass. Vi höll ihop praktiskt taget från ettan till hösten i nian när han fick för sig att han skulle förlora sin oskuld till mig då mina föräldrar var på möte i Bostadsrättsföreningen. Observera gärna att det inte fanns någon sorts tvång i det hela, jag sa bara nej tack och det räckte. Särskilt då mamma kom hem oväntat och han kastade på sig brallorna, knäppte dem helt fel, plockade upp några väldigt random papper och en keps som låg på skrivaren i mitt rum och skrek ”Jahaaaa, så bra, då lånar jag bara dessa då” och rusade ut genom dörren.
Mamma har aldrig nämnt det och det har absolut inte jag heller. Han är nu gift med en jättesöt tjej och har en underbart vacker dotter. Glada minnen. 🙂 Jag glömmer aldrig (som jag har nämnt förut) när han dök upp på tröskeln med en låda geléhjärtan på Alla Hjärtans Dag i sexan. Otroligt gulligt. Fin kille, käre M.

violent smile

När jag var tonåring sa jag alltid att jag skulle spara mina dagböcker så att min eventuella dotter skulle få läsa dem någon gång och förstå att mamma också har varit tonåring. Det fallierade. Jag slängde allihop tidigare i vår. Och tur var väl det. Men jag hittade en när jag var hos mamma och pappa häromveckan som  jag stoppade ner i handväskan – det här blir pinsamt men jag kan väl citera några småroliga saker som jag tänkte när jag var 17… bara för att det är roligt.

Vi får nog ta en dag i taget för det var värst vad jag krafsade ner på den tiden.



Violent Smile-loggan är från min första blogg, eller ”nätdagbok” som det hette då. Kaffet, godisbiten och killen kan jag inte förklara, men de svartvita flickorna är Alisha’s Attic och bilden längst ner på fiskarna har Linda ritat till mig på någon tråkig lektion på gymnasiet…


12 september 1999
”Lyssnar lite på Toppen… denna låten är ganska okej. Smash Mouth – All Star… men jag gillar inte den där Christina / Genie in a Bottle… för den suger” Hon tror att hon är Britney Spears – hur man nu kan vilja göra det. Inget spår av Geri Halliwell här inte.”
Från samma dag – My So-Called Life Quotes:

”I think lard is my favourite food group” – Rayanne
”People throwing themselves at people is, like, the basis of civilisation” – Rayanne
”Let’s ignore Angela. She’s the product of a two-parent household” – Rayanne
”Well, okay, do you want my mother to call your mother and tell her you didn’t sleep together?” – Rayanne
Sharon: ”Maybe you haven’t found the right person just yet.”
Rayanne: ”I’ve tried every type of person.”
”Two words. Ti-No.” – Rayanne
”Orally fixated. That is such a cool word. ‘Cause I have thsi, like, theory of how that probably happeneed to me. You see, my mother, she like claims that she breastfed me. But I just have serious doubt. I mean, you should see her boobs. They are so firm!” – Rayanne
”The copy machine ATE our midterms!” – Sharon
Sharon: ”I think it really all comes down to what they kept drilling into us in Girl Scouts.”
Angela: ”What? Sell more cookies?”
Sharon: ”Hey! I broke up with Kyle. I have a total right to screw up my midterms!”
Rayanne: ”More like an obligation.”
Angela: ”You had, like, intercourse?”
Rayanne: ”Like, constantly.”
Brian: ”Hey, I don’t even know where The Pleasure Center is!”
Sharon: ”Don’t worry. I’ll show you.”
”Apparently, Delia Fisher smiles at everyone. She probably comes from one of those small towns where everyone’s friendly and smiles at you for no reason. I hate that type of town.” – Brian
Sharon: ”I’m going to Kyle, I’m going o tell him the truth, and then I’m never going to have sex again with anyone, until I know it’s absolutely the right person that I am in complete and total love with.”
Rayanne: ”Let’s just hope Brad Pitt’s available… and in the tri-state area.”
(after Delia touches his hand)
”Finally. An erection from actual physical contact.” – Brian
(on Angela):
”Her hair smelled incredible. Her hair smelled like this orange grove we passe when I was eight on my way to see my grandmother. But I guess that’s just, like, her shampoo, or whatever.” – Brian
”My dad and I used to be pretty tight. The sad truth is, my breasts have come between us.” – Angela
”It just seems like, you agree to have a certain personality or something. For no reason. Just to make things easier for everyone. But when you think about it, how do you know it’s even you?” – Angela
”It’s not fair. My life is totally edited.” – Danielle
”How do you know whether I wish I was dead or not? Are you me? Am I allowed to have feelings in this house, or is that just Angela?” – Danielle
”When you said what else they could be doing, did you mean, like, foreplay?” – Danielle, to parents
”Do we have to talk about religion? It’s Christmas!” – Danielle
Jordan: ”This doesn’t seem like a Friday.”
Angela: ”It’s Thursday.”
Jordan: ”Are you sure?”
Angela: ”Yesterday was Thursday, so…”
Jordan: ”Oh right.”
”So, getting back to that Metamorphosis story. It’s made up, right?” – Jordan
Jordan: ”Why are you like this?”
Angela: ”Like what?”
Jordan: ”Like you are”
Angela: ”How am I?”
Brad: ”So, do have a major?”
Jordan: ”I don’t think so.”
Hallie: ”Oh, you’d probably know if you did.”
Jordan: ”Yeah, I probably would’ve gotten a letter or something?”
”I have all these dreams where I know exactly what to say. Then you tell me… you  know.. that you forgive me.” – Jordan
Rayanne: ”A potential slut. Now, where do people get that kind of idea about me?”
Rickie: ”Research.”
”I find Rickie a bit… confusing.” – Patty

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 15 – Mina drömmar


Oj, nattliga drömmar eller drömmar i livet?
Mina nattliga drömmar är ju, som de flesta som läser här nog förstått vid det här laget, ganska… speciella. Jag tar efter min mor, hennes drömbok från 70- och 80-talen är något alldeles särskilt. Vad sägs om att pappa sålde sommarstugan så att hon var tvungen att ligga på översta hyllan i en tygbutik och kalla patienter, och att förtjänsten för sommarstugan gick till ett köpa ett päronträd med hörntomt som kunde bajsa? Jag tänker ofta att jag borde skaffa mig en anteckningsbok att ha bredvid sängen för att skriva ner allt vansinne som händer under min REM-sömn (är det då man drömmer?) – för mycket försvinner. Inatt har jag till exempel bakat macaroons med Tom (gröna – väldigt goda faktiskt, jag har aldrig smakat på en macaroon i hela mitt liv) samt handgripligen slagits med David om vem som skulle sova var, förra veckan sparkade jag ju Lindas kusin och blev hotad med ”hela hans gäng” på Backaplan och häromnatten löste jag och Fredrik Melodikrysset på akuten där en massa kändisar låg bakom draperier (Lenny Kravitz / Bob Marley och Hugh Laurie var där…) och jag fick svälja en droppnål då sköterskan blivit tillsagd av sin ”chéri” att jag hade fisit blod i tre år (??)… det blir liksom bara värre och värre. Just det, jag bakade ju prinsesstårta till Anna Anka nyligen också, och en gång gjorde jag abort i brevlådan hos mamma och pappa. Jadå, fullt normalt.
Drömmar i livet däremot, tja, jag vet inte riktigt. Jag hoppas att få ha kvar mina nära och kära så länge som möjligt, jag vill nog gifta mig och skaffa barn en vacker dag, jag vill resa mer, jag vill ha ett jobb jag trics med (pengar betyder mindre än trivsel, långt, långt mindre), jag vill fortsätta skaffa mig underbara minnen som jag har haft turen att göra hittills, jag vill kunna se tillbaka på mitt liv när jag blir gammal och känna att det varit riktigt, riktigt bra.

g’day

Sökt en miljon jobb, ringt typ alla ICA och Coop-butiker i hela Göteborg, åkt ett snabbt ärende ner på stan och slapp undan skyfallet med någon minut. Tur! Det behövs regn, det var så tryckande ute att jag nästan mådde illa.

Napp? Tja, chefen på mitt favorit-Coop har timmar och ville att jag skulle ”dratta förbi” onsdag eller torsdag. Två-tre ICA-handlare bad mig maila in min CV, så det ska jag göra i eftermiddag. Måste  bara peta i den lite och lägga till butiksjobben som inte står med just nu… every little helps!

Favorithalsbandet i trä från H&Ms barnavdelning fick ljusa upp den gråa dagen.
DH var för övrigt precis lika bra som jag hade hoppats. Problemet med just DH är att jag såg de första sex säsongerna per boxset, så jag är inte van vid att behöva vänta en hel vecka på nästa avsnitt alls, det kryper i benen lite grann. Men, jaja. Nu ska jag äta lite sen lunch eller tidig middag strax och unna mig ledigt i ett par timmar, jag är helt slut i huvudet efter alla ansökningar och brev och CVs och gud vet vad.

Därpå ansökningarna, lite städning, eventuellt like dekoration, bära ner en flyttkartong med massa plast och grejer till grovsoporna (den är trasig i ena skarven så jag är jätterädd att tappa allting i hissen!) och innan jag vet ordet av är det väl dags för sista TV-programmet för dagen (Big Bang Theory vid midnatt) och hopp i säng.

Tiden går så förbaskat fort!!

möjligheterna äro tydligen oändliga

Några jobbtitlar som en viss rekryteringsfirma tänkte att jag kanske är intresserad av?

– ambassadör
– barnombudsman
– brandchef
– dansproducent
– domare
– fredsforskare
– föreståndare, stugby
– golfbaneföreståndare
– hamnkapten
– kabinettsekreterare
– landshövding
– länspolischef
– minister
– regeringsråd
– riksdagsledamot
– rikspolischef
– riksåklagare
– travbaneföreståndare
– tvättchef
– universitetsrektor
– ambassadör
– barnombudsman
– brandchef
– dansproducent
– domare
– fredsforskare
– föreståndare, stugby
– golfbaneföreståndare
– hamnkapten
– kabinettsekreterare
– landshövding
– länspolischef
– minister
– regeringsråd
– riksdagsledamot
– rikspolischef
– riksåklagare
– travbaneföreståndare
– tvättchef
– universitetsrektor
Tja. Jo. Särskilt landshövding, domare och rikspolischef känner jag med en gång att man inte direkt behöver någon särskilt relevant erfarenhet för.

måndag igen? allvarligt?

Igår var jag så trött, så trött. Fast jag sov till långt in på eftermiddagen, det var inte klokt. Städade och plockade lite, tränade lite halvhjärtat, flyttade om i fönstren, tänkte på gardiner, drömde om en nkomst så att jag kan köpa en massa fina krukväxter… inte så många knop med andra ord. Lagade världens godaste långkokta tomatsås i och för sig, det var väl någorlunda produktivt. Men när middagen väl var äten och jag hade hunnit prata med mamma, pappa och David var klockan framåt elva och jag gäspade som om jag hade betalt för det. Läste en stund men somnade säkert vid midnatt och sov till nio imorse. Inte alls likt mig – men som jag brukar säga, det behövdes väl.

Löste dilemmat med den kommande helgen i alla fall – jag fattar inte vart tiden tagit vägen och upptäckte att herregud, det var ju nu till helgen som D skulle komma över och hälsa på! Fick tag i honom på kvällen och som tur är hade han inte bokat något. Eller, så ska jag inte säga för det hade varit roligt, men han har precis gått igenom en lite halvobehaglig operation och har väldigt ont i ena handen – så jag ville inte att han skulle känna sig tvingad för att vi hade sagt just de datumen. Så, vi är på samma sida. All good, nu blir det helgen efter min Röda Korset-kurs istället. Borde vara riktigt mysigt Göteborgshöstväder här då.
I eftermiddag skulle Kristine (min gamla bänkkamrat från engelskan på högstadiet) kommit och fikat, men hon kom hem från Köpenhamn sent igår kväll och upptäckte att det totalt hade kört ihop sig med skolarbetet idag, så vi får skjuta på det. Synd, jag hade till och med tänkt baka (!) – men det får bli en annan dag helt enkelt, inget att sura över. Jag kommer nog på något att göra. Har dock ingen lust att gå till Friskis idag för jag har fått en stor öm svullnad under ena armen som gör så ont att jag vill skrika när jag rör den sidan av överkroppen, så det kanske inte är så smart, och städat har jag gjort under min hyperaktiva vecka… i och för sig plockade jag fram en massa gamla vykort och foton igår som jag tänke sätta upp på varierande målade ytor, så jag kanske gör det om en stund (måste ju se första Desperate Housewives-avsnittet som gick i USA i natt först!). Har en hel packe hos mamma och pappa också så jag är nästan lite sugen på att åka dit och hämta dem…
Nä, lite mer kaffe och DH, sedan får jag fundera på att sätta lite fart.
Glad måndag! 

strålande lördag!

Satt uppe alldeles för sent inatt och tittade på The Inbetweeners, vilket resulterade i att jag nästan försov mig för Melodikrysset! Shock horror! Jag stängde uppenbarligen av mobilen när den ringde vid nio och vaknade 10:06 – som tur är i god tid till självaste krysset. Vilken tur va.

Som vanligt stämde jag och kusin Fredrik av efteråt (dagens knäck – vad lätt det var och vadå VÄSKA istället för BADLAKAN?!?!?! – rasande) och det visade sig att han också var i Göteborg och skulle vi inte ta en kopp kaffe och gå och lyssna på Hans ihop? Självklart skulle vi det, så vi bestämde oss för att mötas på Le Pain Francais (andra gången gillt på mindre än 24 timmar, haha) klockan ett.

Spårvagnarna gick lite underligt så jag fick mig en trevlig promenad uppför Vasagatan på väg dit.

Mitt gamla lärosäte, Schillerska Gymnasiet. Här har många minnen byggts. Det är en otroligt fin byggnad faktiskt.

Träden i allén på Vasagatan börjar känna att hösten är på väg.

Älskar att man får kaffet (som är löjligt gott som sagt) serverat i kanna! Hur praktiskt som helst, särskilt som de gör en stor storlek som räcker gott och väl till två inklusive påtår. Särskilt om man mjölkar ner kaffet så mycket som jag har en tendens att göra. Naturligtvis var korsorden med.

Ljuvligt vacker lampett. Blev även väldigt glad över att de spelade Joe le Taxi med Vanessa Paradis när jag kom in genom dörren.

Efter en mycket trevlig fikastund med mycket skratt bar det av till Domkyrkan för att delta i manifestationen som jag länkade till i tidigare inlägg. Ingen av oss var helt säkra på om vi varit där inne förut – jag tror att jag kan ha varit där med pappa någon gång på forntiden (läs sisådär 25 år sedan), men jag är inte säker. En fantastiskt vacker byggnad är det i alla fall.

Vågade inte ta några kort under själva… ja, vad ska man kalla det? Underhållningen är garanterat fel ord, men vi säger väl manifestationen då. Fina präster som pratade helt sekulärt och på ett sätt som alla kunde ta till sig, och en kvinna från Kommunalfullmäktige i Göteborg som inledning.  Därefter spelade en kille som hette Lemma i efternamn men jag minns inte hans förnamn en specialskriven låt om Dawit Isaak och hans öde, otroligt vacker sång, otroligt vacker kille och jättevacker röst samt fantastiskt duktig på gitarr och munspel.

Därpå följde vår favorit Hans Linde som jag även fick äran att träffa för första gången innan det hela började – vilken underbart trevlig och charmig kille med det goaste leendet jag har sett på länge – med ett fantastiskt tal. Även en kvinna från Moderaterna talade mycket väl, och därpå en man som representerade Vänskapsföreningen Sverige – Eritrea. Väldigt, väldigt bra.

Sedan följde Magnus Rosén, tidigare basist i Hammerfall med basmusik medan alla deltagande kunde gå fram, tända ett ljus och lämna ett individuellt kort till den elake diktatorn Afewerki i en korg istället för protestlista. Tyvärr blev jag svinyr när jag ställde mig upp – förmodligen en kombination av dålig luft, lite åskvärme ute, för mycket kaffe, för lite sömn och blodsockerfall, så jag gick efter det. Fredde var gullig och följde mig ut till spårvagnen, och när jag väl kom hem åt jag två korvar direkt ur paketet och blev människa igen. Det är väl det som är problemet med rutiner – när man börjar bryta dem så säger kroppen ifrån!

Men det var helt otroligt hur som haver, och jag är jätteglad att jag gick, och särskilt att jag och Fredde hann ses ett tag innan och prata lite strunt!

Ikväll har jag tagit ledigt. Haha. Skulle gjort det igår men innan jag visste ordet av stod jag på huvudet och städade klädkammaren, så nu får det vara lugnt och fint idag. Ja, det blir nog förbaskemig läggdags snart om jag känner mig själv rätt, ögonen börjar krypa ihop.

Avslutar med en hysterisk bild som inte blev riktigt som jag tänkte men som jag inte kan låta bli att le åt…

Ser det inte ut som om han är på rave snarare än i Domkyrkan mitt på blanka lördagseftermiddagen?

à bientôt!

Nu åker jag in till stan för att fika med min stilige kusin och därefter gå på Amnestys manifestation för frigivandet av Dawit Isaak i Domkyrkan där hans lika stilige karl talar.

Jag hade tänkt gå på manifestationen hur som helst, men annars stod det inte mycket mer spännande saker på schemat idag än att handla, träna och få någon form av ordning i skafferiet – nu slipper jag det i några timmar i alla fall… 😉

Ha en fin lördag les tous!