tisdag tisdag på er

Sitter på det där underbara tretimmarsmötet och jag är SÅ TRÖTT herregud. Somnade inte förrän framåt midnatt (och vaknade tio i tre imorse. Härligt. Not. Fast jag orkade inte släpa mig ur sängen förrän vid sjutiden så det blev väldigt snabbt iordninggörning. Tur att jag inte behövde tänka på varken lunch eller hårtvätt, då hade det aldrig gått…

Först hade jag tänkt åka in supertidigt, nämligen, men det höll ju inte. Så tänkte jag ta 07:52-bussen, men kom på när jag just hade bestämt mig för det att jag ju var tvungen att montera upp en dator och hämta blommor vid åtta, så det blev lite… bråttom. Jaja. Ingen frukost och inget kaffe, så det blev en cola från Pressbyrån och äpplen till frukost. Fast nu fick jag en Baddare av Erik som Ulrika hade köpt i Bräckboden i helgen. Mums. 

Ny medarbetare idag så vi ska ut och äta lunch. Trevligt som omväxling! Har spanat in menyn och det blir nog fisk för fjärde-femte dagen i rad. Kummelfilé med potatis, citron- och dillmajonnäs, och så salladsbuffé. Gott, skulle jag tro!

Nu – dubbelstark latte med hopp om slut på huvudvärken! Jag är hopplös när jag inte äter nuförtiden!

påskepåsk!

Hoppas alla har haft en superbra påskhelg 🙂

Vi åkte till Hunnebo i fredags morse (gäsp vad trött jag var när klockan ringde klockan sju…) – långfredagen blev mycket läsande och mycket korsord samt god laxmiddag på kvällen, påskafton överraskade påskharen mamma och pappa med påskägg till frukost, sedan Melodikrysset och loppis i Väjern, promenad, påskmiddag och promenix till påskefyren förstås. Och idag var jag och mamma i kyrkan vilket var rätt trevligt – andlig spis och lite välsignelse har väl aldrig skadat någon 😉

Tillbaks på eftermiddagen och jag sover över här inatt. Lika bra, för vi åt ännu en god laxmiddag ikväll och då är det väl klart att alla ska få dricka vin och chilla lite, och inte behöva ge sig ut och köra. Jag har alldeles för mycket bagage för att ens kunna tänka på att ta bussen, plus att mamma vill att jag ska ta ett täcke som hon har tröttnat på – vilket jag absolut vill göra – så det får gandla om skjuts imorgon förmiddag eller så.

Det har varit jättemysigt, men det är inte utan att jag längtar efter att vara ifred lite grann också… det blir väldigt intensivt – utan att nämna namn blir det onekligen en viss del irritation och grinighet och obstinatism (?) och jag känner att jag är lite på helspänn hela tiden för att det inte ska bli tjafs om ointressanta saker som om en kudde ligger upp och ner eller vilken sorts glas man får ha på vilken sorts duk… ja.

Så, utan att på något vis vara otacksam ser jag fram emot en lugn kväll imorgon utan TV men med nagellackning, en lång dusch, en lätt soppmiddag och om jag minns rätt har jag en skvätt vitt vin kvar i kylen. Och ojsan hoppsan, vad gott jag tänker sova! Det tänker jag visserligen göra inatt med… 🙂

Sillarna blev förresten superuppskattade 🙂 Nästan allt gick åt. Fantastique!

Återkommer senare eller imorgon – eller på tisdag om jag inte kommer åt innan.

Påskpussar och stjärnsmällar!

2012: 44 – Amandas bok av Katerina Janouch

 

Jag har läst ett par av Katerina Janouchs skönlitterära böcker förut – Anhörig, som är delvis självbiografisk, om makens alkoholism för ett antal år sedan, och Bedragen, första boken om Cecilia Lind. Jag ska beställa de följande i den serien, för jag tyckte verkligen om Bedragen men har glömt att det finns fler.

 

Amandas bok är den första i en trilogi ungdomsböcker om kompisarna Amanda och Jonna, och Saga – som hittills inte är riktigt lika nära vän med de andra två som de är med varandra. Så att säga. Blev det rörigt? Uppföljarna heter just Jonnas bok och Sagas bok. Jag hittade Sagas bok först, men eftersom den är sist av de tre (vilket jag läste på baksidan) letade jag rätt på Amandas bok först, och den fanns inne. Det finns en fjärde bok också upptäckte jag just,  men jag vill inte avslöja titeln på den och riskera en spoiler, det får ni göra själva om ni är nyfnikna 😉

 

Anyway. Amanda är en sån där vanlig tjej, som så ofta är fallet med huvudpersoner i tjej-ungdomsböcker. Hon går vårterminen i nian, och börjar förstås fundera på sånt där som vuxenlivet innebär. Namely – sex. Hon får tag på Crème Fraiche av Suzanne Brøgger, Rädd att flyga av Erica Jong och Jag minns alla mina älskade och hur de brukade ta på mig av Kerstin Thorvall, och läser sig till en del. Fast hon förstår väl, tack och lov, att sex inte alltid är som i böckerna. ((Dock är det himla kul att Janouch inkluderar dessa namn – skitnyttigt för tonårsflickor att veta vilka dessa kvinnor är!))

 

I början på nian börjar Axel i klassen. Axel, som var Amandas BFF som barn. Som frågade ”tjans” på henne på dagis. De var oskiljaktiga. Och nu säger han knappt hej. Och hon vet inte hur hon ska bete sig runt honom. Han dyker upp i hennes sexfantasier, och hon blir skitförvirrad. Varför är det så underligt mellan dem nu? När mammorna återfinner varann – de var också BFFs innan Axel och Monica flyttade – dyker Axel plötsligt upp hemma hos Amanda på familjemiddag en fredagskväll. Vad fan ska han där att göra?!

 

Detta är en jättebra ungdomsbok. Ärlig och tydlig utan att vara för mycket, och inte det minsta fördömande heller. Absolut i klass med mina kära Johanna Thydell och Emma Hamberg. Det enda jag kanske skulle vilja anmärka på är användandet av ordet ”snippa” i sexuella sammanhang. Det blir så himla komiskt. Jag tycker att ordet är kul, och egentligen tycker jag att tanken är god även om det känns lite krystat, men… det måste finnas bättre uttryck än ”hans fingrar i min snippa”. Det blir lite skrattretande. Men kanske inte lika mycket för de som är femton år yngre än jag och som har levt med ordet snippa sedan 2004 eller när det nu blev det officiella ordet?

 

Och Amanda reflekterar faktiskt också över ordet, det är lite kul. Hon säger bland annat att det känns inte som om en snippa är något som t.ex Beyoncé har mellan benen, och det kan man väl hålla med om.

 

Vissa bitar skrattade jag högt åt, sådär lagom tonårsneurotiskt. Som ”det fanns en snopp i mitt rum!”. Jag förstår precis hur hon menar och det blir så himla fnissframkallande. Vilket säkert är meningen.

 

Katerina  Janouch har koll. På en väldig massa. Hon är otroligt klok, otroligt duktig, och väldigt bra på att sätta ord på saker och ting som rör sådana som är mycket yngre än hon själv. Hon är fembarnsmamma, skitsnygg, lever med en före detta missbrukare, skriver, föreläser, reser och är helt enkelt astuff. Hennes blogg kan du även läsa här.

 

Sedan är temat genom boken kul. Det hela börjar på en temadag på Nationalmuseum, där läraren Älgen visar eleverna runt bland målningarna, och där de som grupparbete får välja ett konstverk att analysera och skriva om i några veckor. Amanda, Johanna och Saga fastnar för målningen av Danaë, Perseus mor, som hålls inspärrad som oskuld i en bur för att hennes mor fått en profetia att hennes barnbarn kommer att dräpa henne. Zeus befruktar henne med ett ”gyllene regn”… vilket leder till att flickorna reflekterar mycket över oskuld, oskulders betydelse och mytologi genom åldrarna, och rent praktiska saker som mödomshinnor. Eller bristen därav. Slidkrans, heter det visst nuförtiden… Saga är rolig när hon pratar om att ingen dött av mödomshinneinfarkt eller cancer i mödomshinnan. Det är ju precis så rakt man tänker när man är femton-sexton år.

 

Jaja. Jättebra ungdomsbok. Jag borde kanske skola om mig till ungdomsbibliotekarie, så mycket tonårslitteratur som jag plöjer för tillfället? 🙂

2012: 43 – Men vi knullar ju ändå inte av Ann Söderlund

 

Har alltid haft ett hatkärleksförhållande till Ann Söderlund. Hon var rolig i Silikon med Ulrika Svensson på nittiotalet, och hennes blogg har alltid varit kul – jag tror att problemet jag har haft med henne är hennes otroligt utpräglade, sega Stockholmsdialekt. Det kryper lite i skinnet. Och jag minns att jag tyckte att hon var bra i Frida då det begav sig.

 

Men Men vi knullar ju ändå inte är asrolig. Lite Martina Haag möter Hillevi Wahl… sådär ärligt och oskämsigt. Vissa bitar känns inte så relevanta – jag och child rearing står inte så nära varandra – men det gör ingenting. Detta är ganska korta krönikor och/eller listor som man i många fall kan identifiera sig rätt bra med, så man förlorar ingenting på att skumma lite ifall det känns så.

 

Underhållande, snabb och vass med uttalad skärpa. Bra Ann!

skärtorsdag

Glad Skärtorsdag på er mina damer och herrar påskkärringar och påskgubbar! 

Fast jag hoppas att alla är medvetna om att man inte klär ut sig till påskkärring förrän på påskafton. Basta.

Har ännu inte bestämt om jag ska klä ut mig. Däremot har jag gjort iordning påskägg åt mamma och pappa. Med rim på. Väldigt nöjd!

Idag blir det typ halvdag. Jag lyckades knipa en tvättid i eftermiddag mellan 14-17, och kan jobba hemma några timmar för det är stendött här, så jag går senast vid ettiden tänkte jag. Gärna tolv. Pappa ska också gå tidigt och har erbjudit sig att skjutsa hem mig för det går ju så kassa bussar innan 15. Superskönt.

Ikväll ska jag över till Hanna en sväng och så åker vi till Hunnebo imorgon bitti. Ja, inte jag och Hanna då, men mamma och pappa.

Lite grinig idag för jag hyvlade av mig en försvarlig bit tumme med osthyveln imorse när jag fick för mig att jag ville ha ostmackor med skivad tomat till både frukost och lunch. Jag har en sådan där hypervass en med taggar framtill från IKEA och den är livsfarlig. Det blev hushållspapperskompress på bussen och plåster när jag kom till jobbet. Måste skaffa mig egna plåster om jag ska hålla på och klanta mig sådär – men jag är ju allergisk mot de allra flesta plåster, så det blir liksom inte av.

Tog en sväng om biblioteket igår på väg hem från jobbet och hämtade lite reservationer, bland annat Boken om Sparvel av Barbro Lindgren. Har snöat in hårt på Barbro och sträckläste den (det är alla tre böckerna om Sparveln i en, Lilla Sparvel, Stora Sparvel och Bara Sparvel) innan jag ens tänkte på middag. Som råkade bli skinkmackor med keso. Oops. Slarv.

Och så gjorde jag något väldigt skojigt som jag aldrig gjort förut – la in sill! Det blev en skaldjurssill och en chili- och limesill. Den sistnämnda glömde jag skriva ner receptet på, jag skrev bara av ingredienserna, men det blir nog bra ändå. Skaldjurssillen var löjligt god… crème fraiche-baserad med räkor och röd caviar i. Oj oj oj, som en romsås med sill och räkor, typ. Den kommer nog att gå åt! Chili- och limen smakade jag inte på, den är ”lagbaserad” och jag inbillar mig att det inte blir så gott med en gång. Rapport kommer! Himla roligt att göra, synd att man inte äter just varianter på sill hela året om. Fast egentligen – varför inte? Jag åt sill och potatis till middag flera gånger i somras, men då blev det ju alltsomoftast vanlig matjes. Vilket i och för sig definitivt inte är fy skam det heller!

2012: 42 – Svarta vykort av Marcus Birro

 

Jag är ju en av de väldigt få i svenska folket som gillar Marcus Birro. Har jag förstått, i alla fall. Även om jag också kan tycka att han är sjukt dryg och pretentiös. Men det är vi väl lite till mans. I alla fall jag. Man blir automatiskt pretto av litteraturstudier 😉

 

Svarta vykort beskrivs som en bok om tröst. Och jag kan förstå det. Det är korta texter, eller kapitel, eller vad man ska säga, som ligger någonstans mellan poesi och prosa. Det är berättelserna om Dante och Liten, de två små barn som Marcus och hans (numera fru) Jonna förlorade. Som kallades ”sena missfall” av läkarväsendet, fast de var riktiga små barn. Om sorgen efter dem. Om frustrationen med just läkarväsende och Försäkringskassan. Och om allt annat som blir så väldigt omtumlande i en sorgeprocess.

 

Det är bra. Det är nyttigt. Och upprörande och ledsamt.

 

Skulle jag läsa om den? Nä, förmodligen inte. Men jag är glad att jag plockade upp den under någon sömnlös timme. Det är fint.

 

Fotnot: Marcus fru Jonna bloggar, som ni säkert vet, på http://finnjonna.blogspot.com. De har nu två fina, friska barn, sonen Milo Santini och lilla dottern Mimmi.

2012: 41 – Någon som kallar sig jag älskar dig av Annika Holm

 

Någon som kallar sig jag älskar dig av Annika Thor läste jag någon gång på högstadiet och sög tag i på väg ut från biblioteket igår. Och den tog ju inte direkt lång tid att läsa. Ungdomsböcker gör väl inte det.

 

Den är söt, visst, men jag vet inte, den har liksom ingen effekt på mig, jag känner inget särskilt inför den.

 

Det är en fristående fortsättning på Amanda! Amanda! – nu har Amanda flyttat tillbaks till Chile med sin mamma och sin lillsyrra, medan Olle går kvar i Stockholm och längtar. De skriver brev till varann, och vi får vara med både ifrån Olles perpektiv, och Amandas i Concepción. De är i trettonårsåldern och allmänt sådär prepubertala som man väl är när man går i sjuan, vilket är lite enerverande – men förmodligen genuint. Jag minns inte riktigt hur det var?

 

Och så får Amandas mamma jobb på Påskön och hennes pappa ska flytta till Namibia och Amanda får komma till Sverige i några månader innan pappans flytt. Och vad kan tänkas hända då, tro?

 

Lite förutsägbart, även om man kanske inte kan räkna ut exakt hur allting förstås löser sig och… ja. Man blir klar med den på trekvart och man tänker inte så himla mycket på den när man väl är klar.

 

Plus i kanten för roliga och oväntade diktcitat dock!

eeeh

Plötsligt har deltagarantalet ikväll sjunkit drastiskt. I nuläget är det jag och tre äldre herrar som alla tre har exakt samma jobb.

Jag tror inte att jag är så sugen längre. Särskilt inte om de ska vara halvnakna största delen av aftonen.

Nätack.