sweet heavens

Oooh i eftermiddag är det uppstartsmöte för kören! Det är bara jag och min hemliga crush från vår avdelning som har anmält intresse. Sprang just på honom i labbet och vi pratade en bra stund. Åh lille C. Eller, så liten är han inte. Minst 2.10-2.20. Nej, jag skojar. Men det blir roligt att gå på mötet i alla fall och se vad folk har för tankar och ambitioner 🙂 Och på väg tillbaks från fikarummet höll jag på att välta in honom i en hatthylla i dörren till labbet. Oj oj oj. Freudiansk fel-gångning?

Min snälla pappa har lovat att komma och hämta mig ikväll, för risken är överhängande att jag missar sista direktbussen, och jag ska vara hos Hanna vid 19 så det hade blivit förbaskat knöligt. Puss på pappa.

Har halvt om halvt bestämt mig för att ta ledigt på Valborg och jobba in lite extra timmar istället… inofficiell flexledighet, typ. Både Hanna ((chefen här)) och Linus ((konsultchefen)) har sagt att det är okej, så det kanske blir så. Det är så stökigt att vara ledig under helgen, komma hit och jobba på måndagen, ledig tisdagen och sedan tillbaks till jobbet på onsdagen. Okej att april är en månad med få arbetsdagar, men jag ska räkna lite på det. Skönt med fyra dagars ledigt i sträck förstås!

Ergonomitanten ställde temperaturmätaren närmast mitt skrivbord. Det är just nu 24,8 grader härinne och det är ett under att någon kan andas överhuvudtaget.

Nu – den där förebyggande dubbla latten som sitter så fint efter maten 😉 Det blir en lång dag idag så det gäller att hålla modet uppe!

festkväll på arken

 

Ja tack! Gud så trevligt, sånt här gillar jag skarpt. Har redan anmält mig och min dejt Hanna. Förstår inte riktigt varför jag är bjuden – jag har bara bokat konferenser på Arken som jag inte ens själv är med på – men jag klagar absolut inte. Grillbuffé och Robert Wells en vårkväll efter jobbet, varför inte liksom?

nice work telenor!

Det var så strålande vackert ute när jag gick till jobbet imorse – nu är det plötsligt helgrått. What’s that all about liksom.

Har äntligen fått ett nytt privat mobilnummer! Jag beställde ju ett kontantkort från Comviq för aslängesen, som aldrig dök upp. Mejlade och sa att hallå hallå, inget har kommit, och någon liten man vid namn Patrik påstod att han skulle skicka ett nytt. Ingenting kom. Så i måndags lackade jag ur fullkomligt och beställde ett från Telenor, samtidigt som jag sa till Comviq att ta sig i brasan.

Och igår kom jag hem och där låg SIM-kortet på dörrmattan! Snacka service. Grymt bra, Telenor!

Hade inte tänkt göra något åt saken förrän idag, men jag blev så sugen på att se om det funkade att jag var tvungen att traska ut en sväng och ladda på kortet. Skulle ändå köpa pålägg och sög tag i en bukett gula tulpaner när jag ändå var igång.

Så – om du tycker att du borde ha numret och jag inte har mejlat det, skriv en rad till anna.larsson.5@consultant.volvo.com! ((Det kan du visserligen göra även om du inte vill ha numret för jag älskar att få brev och särskilt på jobbet ;)))

2012: 47 – Boken om Loranga av Barbro Lindgren



Loranga, Masarin och Dartanjang alltså. Herreminje. Ännu en gång är det fantastiska Barbro Lindgren som varit framme – men man kan inte låta bli att undra vilka hippiepreparat den goda Barbro hade intagit 1969 och 1971 när den första boken, just Loranga, Masarin och Dartanjang, och uppföljaren Loranga! Loranga! kom ut. Milde himmel.

 

Så. Loranga bor med sin son Masarin på en gård med sju hus. I vedboden bor Lorangas pappa Dartanjang, och ute i skogen i en tall bor Dartanjangs väldigt gamla morfar, som mest gal som en gök – men gillar pilsner.

 

På sophögen bor deras tama giraff och transportmedel, på gårdsplan står ett antal skrotoplar, och giraffen har käkat upp taket på garaget, så den är nu swimmingpool eftersom det regnat in så mycket. Dartanjang skriver mest tabeller och känner sig väldigt sjuk, det är mycket svallningar i knäna, men varannan dag ungefär tror han att han är någon helt annan. Målarmästare Pettersson, till exempel, och Doktor Janson.

 

Loranga går klädd i en storblommig morgonrock för det mesta, och oftast har han sin finaste tehuva på skulten. Masarin är en helt vanlig liten pojke med tjocka kinder som är väldigt förtjust i bullar. Dartanjangs morfar tycker att han kanske borde gå i skolan, men det tycker Loranga är nonsens. Loranga tycker om att lyssna på popmusik på högsta volym, och sjunger gärna med också.

 

En dag flyttar tiotals tigrar in i ladan, vilket visar sig vara väldigt krångligt då de måste rida på giraffen till korvgubben och köpa tusen korvar på kredit. Och en annan dag kommer Gustav på besök från fängelset där han arbetar som tjyv.

 

Loranga får röda hund vid ett tillfälle – vilket sammanfaller med en dag då Dartanjang tror att han är hund – och Masarin får ett fasligt sjå med att undvika att de biter honom i benen. De anordnar även världsmästerskap och bygger olika banor över hela gården – inklusive en hockeyplan, där de spelar med sopkvastar och gamla apelsiner.

 

Med andra ord är detta rätt hysteriskt roligt men även bara allmänt… hysteriskt. Och alldeles, alldeles underbart.

hello freud

Igår lyckades jag med att

a) kalla kummelfilé för ”Kumlafilé”
b) ropa till ergonomidamen att ”det finns en antakt bakom min bokhylla”

och reagerade naturligtvis inte förrän alldeles för sent.

Min kusin A kallade ”kontakt” för ”antakt” när han var liten, och vi säger alltid antakt i familjen. Jag hade så himla mycket att göra att jag bara inte tänkte och så blev det antakt. Men jag tror inte hon – eller någon annan – reagerade…

Nu – tårtkalas! Fast jag ska inte äta någon tårta för då faller jag i sockerkoma.

fantastiskt

Internet är för fantastiskt egentligen. Jag sitter just nu och småpratar med en av mina absolut största idoler som barn (eller, mellan 9 och 12 kanske, men jag beundrar henne fortfarande) på ett forum. Utan att ens tänka på att det är hon, egentligen.

Visst är det skojigt? Jag älskar sådant. Älskar kommunikation.

två små kokböcker

På Coop Konsum i Hunnebo kan man hitta en hel del intressant utöver väldigt fin, närproducerad mat. Äggen är to die for. Och i köket hos mor och far hittade jag en liten kokbok i inbundet A6-format med massvis av fisk- och skaldjursrecept som mamma hade fyndat för femton spänn. Tänkte skriva av de mest intressanta, men när jag var där med henne på påskafton hittade jag den boken och en om pasta för samma fantastiska pris. De heter något så kreativt som Fisk och skaldjur och Pasta. Haha.

 

Väldigt intressanta saker och de allra flesta är mycket bra – med fina bilder – översättningen från engelskan är lite skojig ibland ((hjärtmusslor i receptet på spaghetti al’la vongole kallas till exempel gröntungade musslor – quoi?)) men jag kan lista ut vad andemeningen är.

 

Har en bok ur samma lilla serie ifrån tidigare, Medelhavsmat tror jag att den heter, och de är jättesöta. Tipp topp Konsum Hunnebo!

 

((För övrigt – och detta är bara roligt för Fredde som kanske läser – blev jag ivägskickad för att hämta ”ett gott bröd.” Jag plockade upp något och sa till mamma att det fick duga i brist på VM-limpa – mamma skrattade så hon höll på att fara rätt ner i purjolöken.))