Komaperioden har inträtt

Fredag eftermiddag på jobbet… det händer inte så jääääkla mycket. Jag ser två personer när jag vrider på huvudet. Det är strax före fika och alla har antingen gått hem, gått på något underligt möte (vem planerar möten fredag eftermiddag? Jag bara undrar! Säger hon som kallar till avdelningsmöten – just på fredag eftermiddagar. Hihi. Fast det är max en gång i månaden.) Eller startat fredagsfikat vid 13, avslutar det vid 15 och går hem strax därpå. Hehe.

Jag har i alla fall jobbat som en HÄST fram till nu, herregud vad lustigt det blir med sådana häringa veckor! Men nu är allt gjort, skrivbordet är städat och tomt och jag tänkte just ta ett kort på min nya väska som jag köpte i lördags – jag älskar den – och så kommer jag på att jag glömt minneskortet i min dator hemma. Samma sak hände häromdagen när jag skulle ta kort på Ola-Conny! Typiskt mig. Huvudet under armen… man SER ju inte på varken datorn eller kameran att det sitter i!

Jag gjorde en väldigt god potatissallad till min lunch idag. Kokt potatis i lagom bitar med någon matsked crème fraiche, en halv matsked majonnäs, hickorysalt (kommer att bli en STOR favorit), lite dragon och massor av svartpeppar. Hade tänkt ha i inlagd gurka också men när jag väl kom på det hade jag redan ställt in alltihop i kylen och orkade således inte dra fram allt igen 😉 En kycklingfilé till med chipotle- och citronkryddning. Det var inte vackert men det var gott.

Vad ska ni göra i helgen? Imorgon ska jag gå och hämta och lämna lite böcker samt hämta ut mitt H&M-paket på förmiddagen efter Melodikrysset hade jag tänkt mig. Fast nu vaknade jag klockan 02 igår morse och 02:30 imorse med enbart lite dåsande efter det fram tills det var dags att kliva upp, så vem vet. Jag tänker i alla fall inte sätta någon klocka, det säger jag bara!

Åh!

Tittar på ett TV-program som påminner tittarna om Liverpools andra halvlek mot AC Milan i Champions League-finalen 2005. Det var en av de absolut roligaste kvällarna i mitt liv, fy fasen vad roligt vi hade!

Jag tror inte att jag lyckade skölja all champagne ur håret på någon vecka eller så 😉

Glada nyheter igen!

Lyckades äntligen vara online på MSN samtidigt som min älskade Maja var det, oj vad det var längesen, men ack vad roligt att få en uppdatering! Jag är så glad i hela kroppen av nyheterna att hon och en kille som jag tyckt låtit väldigt vettig ett bra tag äntligen har fått ihop det och till och med planerar en huvudstadsflytt tillsammans. Så himla kul!

Jag och Maja har känt varann sedan… 2002, 2003 kanske, men bara setts en enda gång. Vilket är helknasigt. Det var dessutom min förlovningsdag så jag var helt uppstissad när vi träffades, som om jag inte var tillräckligt stissig för att äntligen träffa henne. Nu när vi a) finns i samma land, b) jag faktiskt har sommarsemester och c) jag faktiskt har några kronor över varje månad så måste vi ju faktiskt se till att ses, allt annat är löjligt. Hon bor – tills flytten – i Lund, och jag har väldigt lite erfarenhet av Skåne överhuvudtaget så det vore otroligt roligt att ta en tripp söderöver till sommaren.

Fick andra glada nyheter igår, älsklings-Karin kommer till Göteborg den 1:a juni för att stanna över natten! Den 2:a gifter ju Camilla och Niklas sig, så jag har reserverat mig för att hon eventuellt mest får agera påkläderska på lördagen men vi har ju i alla fall tid med lite vin och ost på fredagskvällen samt lång frukost med Melodikrysset på lördagen. Det är så roligt att ha saker att se fram emot. Det känns som om det allt som oftast bara flyter på utan särskilda events just nu – men det är nog lite överhängande ifrån arbetslöshetsperioden när jag bara inte kunde göra något alls, typ.

Och 11:e maj blir det tjejmiddag i Uddevalla också, det är ju ännu en rolig sak, och på torsdag ska jag och Hanna på galakväll med grillning och Robert Wells på Arken 😀 ((Fast jag vet inte om jag vill säga att Arendal ligger i Göteborgs skärgård direkt, det kändes väldigt främmande ;-)))

Svan?

 

Milde himmel. Jag hade totalt glömt denna tråd på Familjeliv tills jag såg den omnämnd någon annanstans. Det absolut roligaste är att trådskaparen hela tiden skriver Svan med stor bokstav och i obestämd form, oftast även om det handlar om plural-Svan. Oj, vad jag har skrattat. Tråden finns här.

 

Trådskaparen hade även en annan tråd som gällde vad man ska ta sig till med överblivna äggvitor, då trådskaparen gjorde minst en liter majonnäs i veckan och hade tröttnat på att steka vitorna som de var. Maräng, sufflé, silverkaka och liknande var inte acceptabelt, och trådskaparen kunde verkligen inte förstå varför andra medlemmar tyckte att en liter majonnäs i veckan på en person var ganska… rejält. Jag tror inte att de mest hardcore LCHF:are äter en liter majonnäs på en vecka.

 

På tal om LCHF tänkte jag ge mig på det igen, det vore lite roligt och jag har haft absolut noll sug efter ris, pasta osv. på senaste tiden. Så varför inte liksom? Jag har knappt något hemma som jag behöver känna mig slösaktig över att inte använda heller.

We’re by far the greatest team the world will ever see!

Jag och Hanna satt och pratade i bilen i lördags och jag hade inte en tanke på att kolla telefonen. När jag gjorde det hade jag 7 SMS om att Southampton var klara för Premier League igen!

Det är helt otroligt. Jag är så glad att det gör ont i kinderna att le.

Saints var laget som varit uppe i Premiership längst av alla när vi blev nedpetade. Och vilken dag det var då. Jag hade ganska nyss blivit indragen i Saints-tjosanet och var inte superupprörd, men Tom… oj oj oj. Han ville slåss med lite Portsmouth-fans som satt vid bordet bredvid på Sports Café, jag har nog aldrig varit så förvirrad som när jag kom från damrummet och Vinod av alla människor stod och försökte hålla fast honom.

Sedan promenerade vi hem på en massa villovägar som jag nu räknat ut var lite drygt 6 km. Det är en imponerande promenad. Och Tom grät som ett barn hela vägen och vi visste verkligen inte vad vi skulle göra. Fruktansvärt! Tim var till och med på gränsen att ringa Toms pappa för att försöka lösa det. Vi avrådde honom från den saken.

Men nu hoppas jag att Tom är lika glad som jag är och att det går bra däruppe!

 

Tom och Nic (som jag nämnde i gårdagens inlägg) i köket på Parfett Street, några timmar innan vi åkte till Heathrow och lämnade av Nic för vidare färd hem till Melbourne. Ett av mina favoritfoton någonsin, Nic ser ut som nån gammal äcklig fyllefarbror med sin stackars brorson som inte vet vart han ska ta vägen.

 

Vill naturligtvis gärna meddela att det var jag som sydde Nics avskedströja. Eller, det gjorde jag ju inte, men jag klippte ut och sydde fast E1-applikationen i alla fall 😀