Matlådetips till vår och sommar

Tips 1: Vet du inte vad du ska ha i matlådan imorgon? Men du vill ha något matigt och gott? Laxfilé i frysen? Bra. Tina den – i vattenbad om det är bråttom – och pochera ((alltså koka försiiiiiktigt)) i fem minuter med lite hummerfond, citron, balsamvinäger kanske… ta ur, låt rinna av, flaga till sallad eller låt vara hel.

Tips 2: Potatissallad. Kokt skalad potatis tärnas och blandas med strimlad purjolök, ett kokt ägg och rörs ihop med turkisk yoghurt, citronpeppar ((ja, jag älskar citronpeppar, sue me)), salt och svartpeppar. Och annan smaksättning förstås om man vill.

Tips 3: Kombinera ovan tvenne förslag och skiva ner en tomat i matlådan. Superb vår- eller sommarlunch som kan ätas kall eller något ljummen. Jag kommer nog att ta ut min låda någon kvart-tjugo minuter innan det är dags att äta, det smakar mer då – särskilt fisken.

Blir det så gott som jag tror så kommer detta definitivt att bli en favorit på klipporna när det blir lite varmare. Idag är det nämligen snö och drivis. Nästan.

I eftermiddag kommer konsultchefen så det gäller att ladda. Nädå, haha, det ska nog inte vara så farligt.

Imorse fick jag för övrigt panik för jag kom på att ingen bestämt vart en tjej som börjar idag ska sitta. Eller jo, men ingen kom med datorn i fredags eftermiddag – och jag hade glömt beställa blomma åt henne. Ack och ve, jag tog nämligen fel på datum och trodde att den var den 14:e imorgon.

Hetsringde blomsterhandeln som lovade leverera vid lunch… och så får vi höra att hon inte kommer förrän imorgon. Lättnaden när sådant händer alltså!

Lustigt för övrigt… vi har en tjej som heter Sanja här. Ett namn som jag aldrig har hört förut, men det är ju inte så konstigt. Tjejen som kommer från Indien idag, eller imorgon då, heter Sandhya. Uttalas Sanja. What are the chances?

En undran

Ursäkta men… varför kalla sitt barn för Wolfgang Amadeus Mozart? Jo, jag förstår precis *hur* det har gått till, men… allvarligt?

((Nej, jag vet inte själv varför jag suddade ut adress och födelsedatum, det är ju hur lätt som helst att se själv… men nu gjorde jag det i alla fall. Sörjer fortfarande över att jag inte vågar skriva om den roligaste namn + adress-kombo jag någonsin hittat, av en slump…))

Abnormaliteter en måndag morgon

Pigg och glad en måndag morgon trots att jag låg uppe och tittade på Gossip Girl till klockan var över halv tolv och sedan inte somnade förrän hon var närmare ett? Inte normalt. Men jag kunde ju inte låta bli att se klart, när jag hade sett avsnittet med trekanten var jag ju tvungen att se vad som skulle hända därnäst!

Hade gärna satt på nästa skiva också men jag sansade mig 🙂

Jag hade glömt att jag fick ett täcke och två puffiga kuddar av mamma för ett tag sedan – använda alltså, helt nya sådana saker glömmer jag inte av – men hennes tvättmaskin är inte stor nog att tvätta sådant så det brukar hamna hos mig, och är det inte något hon särskilt vill ha så får jag behålla det.

Och det enda som är bättre än att krypa ner helt nyduschad i helt rena släta lakan är om de helt rena släta lakanen sitter på nya sängkläder! Kuddarna är lite väl puffiga kanske men jag fick möblera om i sängen några gånger och täcket är helt ljuvligt skönt. Super! Fast det kommer nog att bli för varmt om några veckor… men inatt ven blåsten och på väg till jobbet idag var det KALLT! Blåste småspik, särskilt härute vid havet, och duggregn som kändes som… häftstift i ansiktet. Det var ingen större nytta med min omsorgsfulla frisering imorse med andra ord… 😉 Men det blev ju torrt i alla fall.

Skrattade väldigt gott åt Fredrik Backmans krönika i Metro imorse för övrigt. Handlar om kontorskylskåp. Han är för jäkla rolig.

Just det. Jag gick mycket riktigt och handlade igår kväll. För 300:- när jag bara skulle köpa Bregott. Tror ni att jag kom ihåg att köpa Bregott? Icke. Men jag har kyckling, torsk och wokgrönsaker så det stänker om det. Och kaffe i ett par månader. Och något annat lite dyrt. Jaja. Sånt händer.

Äntligen en vettig ersättare till Shio!

Vet att flera med mig saknar underbara gamla läsken Shio – särskilt persikosmaken.

Nu köpte jag en nya LOKA-smak igår när jag var och handlade – och den smakar likadant! Nästan i alla fall!

 

Hallon- och persika. HELT otroligt god, särskilt iiiiiiskall. Fortfarande sugen på att smaka nya jordgubb- och lakrits också, men den hade de visst inte igår i alla fall. Två tummar upp! Minst!

I’m a survivor

Överlevde. På någon vänster. Men jag ser inte fram emot träningsvärken i magmusklerna imorgon… 

Som tur är kunde jag boka om tvättiden för det var verkligen dags, men jag hade ju betalat för PT-passet så… jag är alldeles för snål för sånt 😉 Men det var tomt i tvättstugan när jag kom hem så nu går maskinerna för fullt och jag har dammat, skurat av badrummet och dammsugit. Strax ner och hänga lite och sedan får jag väl torka golven vid något tillfälle. Eventuellt. Det är inte direkt så att det behövs förutom möjligen i badrummet då.

En bra dag för prestation med andra ord! Har även läst en del, skrivit lite grann och tja. Allmänt produktiv dag. Är sådär sköööönt trött och väldigt glad att jag redan har maten lagad och klar – behöver enbart ta en vända till Ica och  köpa Bregott lite senare. Ja okej, och göra iordning matlåda till imorgon då, men det sköter sig själv. Tack och lov för kokt kycklingfilé!

2012: 61 – 3096 dagar av Natascha Kampusch

 

Jag måste säga att jag knappt minns Natascha Kampuschs försvinnande 1998. Och då var jag ju ändå relativt vuxen. Det kanske inte fick någon särskild publicitet? Jag var ju i England när Madeleine McCann försvann och det var ju gigantiskt, men det kanske inte var alls lika stort i Sverige? Och kanske Kampusch bara fick en notis i tidningen också? Det verkar ju som om österrikiska polisen glömde av henne rätt snabbt – eller utgick ifrån att hon var död. Det var väl först två år efter att hon flytt som hon dök upp i ”rampljuset” igen i och med Fritzl-historien.

 

Natascha Kampusch är alltså flickan som satt fången i en källare i åtta år och lyckades fly ifrån sin kidnappare. Hon skrev boken 3096 dagar efter fritagandet och beskriver däri sin barndom, tiden i fångenskap och sin flykt. Det finns ju inget att recensera egentligen. Språket flyter på, översättningen är nog rätt bra, men det finns en faslig massa frågetecken. Det är ju en ryslig historia, men… det känns som om allting inte riktigt… stämmer.

 

Därför håller jag just nu på att läsa Allan Hall och Michael Leidigs Flickan i källaren, som granskar utredning och vittnesmål lite närmare. Det är inte det att jag inte ”tror” på Kampusch, det är bara… lite extra konstigt. Som om inte historien var konstig nog, liksom…

 

Så ja, det är en ryslig berättelse men tål nog att tittas lite extra på, det är min bedömning.

2012: 60 – Vad händer om man vänder på Paris?, Killbacillen och Dadlar och dromedarer av Viveca Lärn

Beställde dessa och bar lyckligt hem dem från biblioteket igår – och först när jag kom hem kom jag på att jag hade ju missat en bok! Tuppenkuppen, som kommer mellan Killbacillen och Dadlar och dromedarer om jag inte minns fel – men strunt samma. Vi får ta det som det kommer. Jag skulle just säga att jag inte minns något av Tuppenkuppen, men nu gör jag plötsligt det, den utspelar sig i Göteborg och har med Konstmuséet att göra. Tror jag. Vi får se 🙂

Hur som!

 

Läste väl dessa böckerna någon sent på lågstadiet första gångerna skulle jag tro, och otaliga gånger efter det. Jag har alltid varit en omläsare.

 

Vi träffar Tekla och Ulle för första gången i Vad händer om man vänder på Paris? – de är snart tolv år och bor i Örgryte i Göteborg. Tekla bor med sin pappa Tommy, som är konstnär varannan vecka och vaktmästare på en tidning varannan. Han är trettiotre år och mycket söt, vilket resulterar i att det alltid springer en massa damer, a.k.a Drakar, efter honom. Ulle däremot bor med sina bråkiga föräldrar och bråkiga bröder i en liten lägenhet fjorton minuters promenad från Teklas hus.

 

I Vad händer om man vänder på Paris? får pappa Tommy ett konststipendium på tjugofemtusen kronor, och tar med sig Tekla för att bo i Paris i en månad våren i femman. ((Ja, 1980 kanske 25k räckte till det… ;)) och de träffar en hel radda intressanta människor, inklusive en skummis som förfalskar tavlor…

 

I Killbacillen åker Tekla och Ulle med Tommy till vackra Sydkoster under en månad på sommarlovet, för att besöka farmor och farfars sommarhus därute. Tyvärr blir farmor sjuk, men de har en fin sommar därute ändå, med TV-folk, killbaciller, segling och en faslig massa glass.

 

I Dadlar och dromedarer som utspelar sig under sommaren innan högstadiet blir det charter med Lyckoresor till Sousse i Tunisien och Ulle får följa med. Det är marknader och dromedarer och beduiner och tjusige Samir Svensson från Göteborg… och första lilla svartsjukedramat!

 

Som ni hör är det enkla böcker med lite äventyr här och där, lite spänning kanske och en hel del skratt. Viveca är och förblir en av mina favoriter, och som med så många ungdomsböcker finner jag att jag skrattar ännu mer nu som vuxen, när man förstås nyanseringar och annat bättre än man gjorde som barn. De är strålande som ”första kapitelböcker” – men jag är lite orolig för att dagens tweens inte riktigt skulle förstå hur bra de är – jag vet att jag tjatar om hur roligt jag tycker att det är att läsa om dagens ungdomar med SMS och FB och Twitter och allt vad det är, men jag är rädd att de äldre kommer att dateras.

 

De är hur som helst asbra och jättefina och jag kommer att sätta dem i händerna på mina ungar om jag får några. Om det fortfarande finns pappersböcker då alltså…

Nigellas Moonblushtomater : I

I Nigellas originalrecept ska det vara cocktailtomater eller körsbärstomater – men det går bra att skära ”små bitar” av vanliga tomater också. Jag skär klyftor, så tunna jag bara kan. Dessa tomaterna var fasta och fina och därmed lätta att skära tunt med min underbara keramiska kniv – den är underbar! Jag ska kolla märket på den och återkomma för alla borde ha en sådan kniv.

Anyway. Sätt ugnen på högsta möjliga temperatur. Skär alltså upp tomaterna, eller halvera körsbärstomaterna. Lägg dem tätt i en ugnsfast form. Om det är klyftor gör det inte så mycket om de överlappar varann lite grann, men undvik för mycket tomma ytor.

 

 

((Dessa behövs alltså spridas ut lite bättre men jag orkade inte ta ett kort till…))

 

Jag har för mig att Nigella bara tycker att man ska sockra, timja och ha på lite olja i det här skedet. Det tycker inte jag. Så denna gången använde jag mig av ett par Gekås-fynd:

 

 

Olivolja med piripiri respektive basilika, samt flingsalt med ramslök ((fråga mig inte varför de skrivit ”Wild Garlic” när allt annat står på svenska, trams)). Och så lite strösocker och torkad timjan också förstås. Glöm aldrig sockret när du lagar mat med tomat i! Det handlar om en nypa, inte mer.

Är ugnen varm? Ställ i så fall in formen, stäng genast av värmen och låt stå i minst tio timmar utan att öppna luckan!

Efter tio timmar, eller en natt eller whatever, har gått, känn efter och smaka lite. Vill du ha tomaterna ”torrare” så upprepa värmeproceduren igen.

Vi återkommer till inläggningen när de är klara 🙂