Vad stämmer inte?

Jag tycker sånt här är jättekul, så… vilka två påståenden nedan är felaktiga?
 
1) Jag har en kusin som har varit tillsammans med Alexander Bard
2) När jag var 9-11 spelade jag fotboll i ett lag som inte förlorade en enda match under en hel säsong. 
3) Jag är så fruktansvärd rädd för lockespindlar att jag en gång fick syn på en i mina föräldrars duschrum och låste utifrån samt tejpade igen dörren. Min pappa blev lite förvirrad när jag ringde vid elvasnåret på kvällen och frågade om vi hade någon packtejp. 
4) Jag har gjort en laseroperation på ögonen. 
5) Jag avskyr blött papper, typ hushållspapper eller engångstvättlappar. 
6) Jag fryser nästintill aldrig, men när jag bodde i min sista lägenhet i London hade jag 8 grader inomhus hela vintern. 
7) Jag tycker att Brad Pitt är supersnygg och att han är den ultimate mannen. 
8) Förutom mysbyxor och pyjamasbyxor har jag inte haft brallor på mig på närmare 15 år.  
9) Jag avskyr Bloody Marys. Älskar tomatjuice och har ingenting emot vodka, men kombinationen är fruktansvärt äcklig. 
10) Jag tycker att Galenskaparna är genier. 

Something

Jag kunde inte komma på en titel till detta inlägget – så är det. 
 
29 november 2001 låg jag på den rätt äckliga heltäckningsmattan i Flat 14 och lyssnade på Something non-stop. George Harrison hade dött. 
 
Jag jobbade under dagen och vår assistant manager kom och gav mig en kram. Jag förstod inte riktigt varför men kramade henne tillbaka. Såklart. Och så tittade hon på mig och sa ”Du vet väl vad som hänt? George Harrison är död”. 
 
Jag hade ingen aning. Och jag sprang ner till toaletten och satt där och lipade ett tag. 
 
George Harrison är nog min favoritmusiker någonsin. Delvis för att Something är det vackraste jag någonsin hört, och förmodligen delvis för att min pappa är så vansinnigt lik honom. Eller var, i alla fall, på sjuttiotalet. 
 
Och nu tittade jag på Concert for George i Royal Albert Hall ett år efter hans död och Paul McCartney spelar Something på ukulele tillsammans med Eric Clapton, precis som han gjorde när jag såg honom på påskafton 2004. Andrew, min dåvarande sambo, lyckades få biljetter till hans konsert i Hammersmith, och det är en av de bästa dagarna i mitt liv. Eller ja, då var inte Eric Clapton med, men vem bryr sig. 
 
Jag har svårt att ens skriva detta. Men som sagt. Jag låg på den jävla heltäckningsmattan, ingen annan var hemma, och grät och grät och grät. Minns att jag ringde hem till Backatorp och mamma sa att det var precis så det var när John Lennon blev skjuten. Och det tvivlar jag inte en sekund på. 
 
Jag kanske är totalt överkänslig. Jag blev helt förstörd när Peter Rangmar dog, Jag vet inte. Men jag blev så fruktansvärt upprörd av Georges död. Och förmodligen blir jag precis lika ledsen när Paul McC och Ringo dör. Jag vet inte varför jag är så himla känslig. 
 
Men. Hur lik George är inte Dhani? 
 
 
Och här har ni den underbara versionen av Something. 
 
 
 
 
Jag skakar – på fullt allvar – i hela händerna när jag skriver detta. Farao alltså. 

Fucking jävla AP-människor

Det var värst vad jag är gnällig idag! Jag skyller på febern. 
 
Men – detta inlägget av Amir – som jag för övrigt tycker är en strålande bloggare – var jag bara tvungen att kommentera. 
 
Bibeln ÄR en sagobok. 
 
Javisst, Herodes och lite annat löst folk har funnits på riktigt, men inte farao skapade Gud Eva med Adams revben, inte delade Moses Röda Havet, inte lastade Noak på en massa djur på Arken, inte lockade nån jäkla orm Eva i paradiset – och inte fasen fanns paradiset överhuvudtaget. 
 
Så tänker jag. 
 
Och då har jag ändå varit konfirmationsledare och tycker att det är rätt trevligt att gå till kyrkan ibland. 

*sniff*

Har drabbats av grav bondförkylning. 
 
Dock bättre än förut. I morse hade jag 39,2 i feber, nu närmare 38. Skönt. 
 
Vad som inte skönt är att jag missade släktfika i Onsala. Jätteledsamt, jag såg verkligen fram emot att träffa små kusinbarnen och kusinerna med respektive förstås, och morbror P och moster K… sjukt tråkigt. 
 
Men jag tror inte att någon vill ha febriga tanter runt småttingar, så. Ja. 
 
Läs detta istället, jag är jättetråkig idag. Jag skrattade så jag höll på att ramla ur sängen åt första stycket. 

Melodikrysset 50 – 2012

Men hejsan vad jag har slarvat med att lösa Melodikrysset på sista tiden. Förra gången jag försökte kraschade nätlösningstjosanet precis när jag nästan var klar och då blev jag så irriterad att jag stängde ner alltihop. Ibland tar jag efter mor min 😉 
 
Men idag så! Och himmel vad svårt det var. Jag fick ihop det till slut, men jag ska inte påstå att jag egentligen kunde något – regeln är ju att jag får googla när jag skickat in lösningen och det blev visst rätt till slut. 
 
 
L4 var lite lustig – ledtråden var något i stil med ”flicknamnet i visan” – det handlade om Engelska Flottan, och där nämns ju både Ada och Beda – man kunde ju lista ut att det handlade om ADA i och med antalet bokstäver, men jag tycker väl att man kanske kunde ha sagt EN av flickorna. Men det är inte så allvarligt. På V5 undrades det vem som skrivit musiken till melodin som Jussi Björling sjöng och av någon anledning visste jag att det var STENHAMMAR. Dock ska jag säga att jag även visste att det var Heidenstam som skrivit texten, och det skrev jag in först för det passade ju också in – men sedan kom jag på att det var fel. L1 fick jag gissa rätt hårt på, men det visade sig att orkestern spelade på städ, som ju normalt hör hemma i en SMEDJA. 
 
På V1 blickas det mot en STJÄRNA. L3 hade jag ingen aning om, vem vet att RUMÄNIEN kom trea i Eurovision Song Contest 2010? Jag fick ihop det enbart genom bokstäverna, jag hade inte haft en aning. V8 handlade om förflyttning och där fick jag också bara ihop det via bokstäverna – STEGEN. Har aldrig hört melodin förut. L2 var också en ren gissning – men ganska uppenbar i och ned bokstäverna – och jag såg i efterhand att det handlade om Jonathan JOHANSSON. 
 
Nino Rota har jag lite småkoll på för att han nämns i en av mina favoritlåtar av Magnetic FIelds – Reno Dakota. Och detta var filmmusik till Döden på NILEN, en Agatha Christie-roman. Men jag har aldrig sett den. Sedan blev jag väldigt glad över att få höra You can call me AL av Paul Simon. Har inspirerat mig till att lyssna på Simon & Garfunkel här på morgonkvisten. Eller ja. Förmiddag får vi väl kalla det nu 🙂 
 
På L5 visste jag faktiskt att det var Jules SYLVAIN som hade gjort melodin, men jag hade ingen aning om att det var Mattias ENN som sjöng. Men jag gissade och det gick uppenbarligen bra. V7 kikade jag på bokstäverna och var övertygad om att det skulle bli lejonnina, men det blev visst LÖJTNANT istället. När jag hörde att det handlade om en militär grad fattade jag ju, men jag har inte en susning om vilkn melodi det gällde. 
 
Åsså sista, L6 – det fanns ju bara ett alternativ egentligen och det var RIHANNA. 
 
Så var det med det!