Gick upp tidigt, tog ett bad, gjorde italienska varma mackor till frukost (kallar dem så – avocado, salami och mozzarella)… tittade på Saturday Kitchen, städade köket lite grann och har nu satt mig till en lördagslunch av tonfiskomelett med paprika, purjolök, fetaost, cheddar och svarta oliver.
Lördagshumör: på topp!
Det är riktigt så att det känns som om jag sitter på jobbet. Helena och Frank kan nog identifiera sig med detta. 100.1 ser ut som en clause, underlying är ett buzz word.
Läggdags snart tror jag.
Sitter och njuter av soppan jag kokade häromhelgen men som inte blivit äten förrän nu – tog upp en burk ur frysen igår morse, men så gick jag och Frank ut och åt istället så soppan blev kvar på jobbet till idag.
Istället för bröd till skivade jag ner ett par varmkorvar (Frankfurters, typ) som värmer sig själva så att säga. Korvsoppa är ett av de fulaste orden jag vet, men det blev gott! Förresten är soppan allt annat än vacker också, men god, och det är väl de viktigaste ändå?
Och okej att det är några rotfrukter med i blandningen, men jag tror att den är ganska hälsosam också.
Jag kommer snart tillbaks!
Vi behöver ju inte bara prata om tråkigheter här 😉 och jag kom just ihåg en rolig sak som mamma berättade igår.
Hon tog på sig ett par strumpor som hon haft på sig någon timme kvällen innan och tänkte återanvända hemma i soffan en stund på kvällen, tittade ner och såg stora röda fläckar på sidorna av strumporna. Blev naturligtvis lite chockad, trodde att hon hade skadat sig utan att märka det och drog av sig sockarna igen, men nej då, ingenting på fötterna, däremot stora fläckar på undersidorna av strumporna också. Efter närmare undersökning och fynd av vissa bevis i form av frön insåg hon att det handlade om hallon. Men hur kom de dit egentligen?
Hon undersökte därpå alla mattor och golv – inga hallon. Alla skor – inga hallon. Tofflorna – inga hallon där inte. Hur sjutton har hon fått hallonfläckar över hela sockarna utan att klivit i dem? Frågade pappa om han hade torkat upp något kanske (fat chance! – pappa har typiska herrögon och ser inte sådant) men icke.
The mystery remains. Jag tänkte att hon kanske suttit i soffan med benen uppdragna och ätit hallon och tappat – inte det. Mitt nästa förslag var att hon kanske gått i sömnen och ätit hallon med tårna, men det trodde hon inte heller.
Teorier välkomnas!
Ska vi ta ett par foton också för att liva upp oss lite grann? Det är väldigt deppigt här just nu känner jag.
Bröllopsinbjudan! Miss A, det är jag det. Ungefär som Mr X!
Förra veckans vietnamesiska kycklingrätt.
Och en nyklippt Andy från i lördags! På hyllan bakom hittar man många fynd, diverse portvinsflaskor från diverse colleges i Cambridge till exempel, Toblerone, två (2) färgglada dammvippor (som jag inte använder, tycker bara att de flyttar dammet framför sig, sådan är jag) samt en försvarlig DVD-samling. Class.
Mötet på begravningsbyrån gick tydligen bra, eller ja, ni fattar. Men – vi får inget besked förrän på torsdag eftermiddag. Oh well – vad kan man göra? Inte så mycket – så det är bara att bita ihop och stå ut i ett par dagar till. Det värsta är att vad resultatet än blir så kommer jag att må sämre – antingen för att jag vet när det kommer att bli och gå och gruva mig, eller på grund av skuldkänslor om jag inte kan vara med. Men det får gå helt enkelt.
Skulle egentligen träffat Sofia och Stina på fika i West End idag, men bestämde mig för att åka hem istället, delvis var det en jobbig dag och jag hade nog inte varit världens roligaste sällskap, och delvis ville jag få reda på vad nyheterna kunde tänkas vara. Nu blev det så att jag inte fick tag på mamma på en gång efter jobbet i alla fall – de var fortfarande på byrån – så jag och Andy åt en snabb middag på Wagamama och åkte hem sedan. Det var skönt att vara utfodrad och klar redan halv sju, det händer ju aldrig annars. Och det var ganska gott också, fast det mesta smakar ungefär som våt bomull just nu.
Sömnbristen de senaste dagarna får mig att känna mig extremt avtrubbad på alla sätt och vis. Den enda riktiga känslan jag har förutom vemod är att jag är så himla trött. Då och då kan jag skratta och le och njuta av det ena och det andra, men 90% av tiden är det liksom bara platt. Hemskt tråkigt, jag gillar ju att leva fullt ut egentligen!
Nej – nu ska jag nog ta och försöka njuta av en god natts sömn – jag behöver det. 0-0 mellan Saints och Derby än så länge…
Låg idag. Mamma plus moster och morbror ska möta begravningsbyrån i eftermiddag, och jag blir väldigt ledsen av tanken. Det känns kliniskt och hårt, fast jag vet att det inte egentligen är det.
Jag fick även foundation i ögat imorse vilket inte hjälper de röda ögonen, fast det ser nog ganska roligt ut.
Känner mig sådär på gränsen hela tiden, det är svinjobbigt.
Anyway. Cola light och vindruvor löser som bekant alla problem.
Är dessa alltså till skillnad från hennes MANLIGA medsystrar? Jag är hemskt förvirrad!!
Sov inget vidare i natt heller. Jag var jättetrött när jag gick och lade mig, men sedan lyckades jag liksom inte somna in ordentligt, Andy hade ont ungefär överallt så låg och flyttade på sig en gång i minuten och ja, det var ingen vidare nattsömn. Men det är bara att köra, jag är i alla fall uppe och påklädd vilket är mer än jag kan säga om många måndagsmorgnar klockan halv åtta. Och min trogna kaffekopp står vid min sida.
Djupare tankar än så klarar jag inte av dock, försökte just komma på en bra lösning till vad jag kan ha till lunch och hela systemet höll på att krascha. Tar det efter kaffet va.
Glad måndag på er i alla fall!
Jo för fan. Rostbiffen blev bra, rostade potatisarna blev utsökta, haricots vertsen som Andy shoppade hos slaktaren var supreme och såsen var naturligtvis god. Det är all sås gjord på gravy granules. För att inte tala om Aunt Bessies Yorkshire Pudding! Ja, jag fuskar järnet ibland, det går inte att ha koll på hur många saker som helst!
Andy har lagt av choklad under fastan så när det började bli dags för efterrätt fick han ge sig ut i kylan. Stackarn, med alla sina rugbyskador. Men det blev i alla fall sticky toffee pudding till dessert – äter sällan efterrätt men efter en riktig Sunday roast kan det vara gott – och nu sitter vi här och pöser (pyser?). Jag är sugen på att krypa i säng ganska snart – har ändå varit vaken nästan non-stop sedan 03:51 som sagt, så det börjar bli sent för mig! Karln är på konferens imorgon och på tisdag och måste ta tåget 40 minuter före mig – jag kanske hänger på och får lite jobb undanstökat tidigt, men det känns mycket möjligt att jag istället stannar i sängen så länge jag någonsin kan.
Stories from the city, stories from the sea 