tjo!

Hej, hej, det visade sig att WiFin pa Euston inte fungerade sa jag har inte kunna uppdatera! Hinner inte skriva mer an hej nu heller, ar hos Andys foraldrar och sitter och pratar efter lunch med halva slakten… very nice.

Tillbaks ikvall!

fredag

Underbart på Tjuvtittat!

Jag har lyckats lägga en "läser just nu"-grej till höger – ville gärna ha den precis under min profilbild men det fungerar inte riktigt! Är det någon som känner att de är bra på den biten så säg gärna till.

Skönt att det är fredag, gör inte onödigt många knop på jobbet just nu. Shoppar lite på Amazon – jag har äntligen fått tycke för att läsa igen i och med Män som hatar kvinnor och Brideshead Revisited de senaste veckorna. Det är jättekul faktiskt, jag har saknat det sedan jag gick ut universitetet men inte riktigt orkat.

home sweet home

Andy väntas om ungefär sju minuter.

Klyftpotatis med paprikapulver, rosmarin, Maldonsalt, svartpeppar och olivolja står i ugnen.

Grönpepparsås och fetaostbiffar med morot i tillagas när Andy kommer hem då jag missade att handla.

Så otroligt skönt att vara hemma i mysbyxor. Snicksnackat med mamma och pappa ett tag. Diskuterade Carolinmordet med mamma – jag läste domen över min otroligt stressiga lunchmacka i eftermiddags – så sjukt att så många frågor fortfarande står obesvarade, men bra att Alldén dömts till livstid.

Och likaså Fritzl. Jag drömde inatt att jag var tvungen att följa en massmördare på mordtåg, det var ingen rolig dröm kan jag meddela, men det slutade med att alla överlevde. Vad det nu kan betyda.  

jesus

Jag är så stressad att jag håller på att gå sönder idag. Jag hjälper så gärna till där det behövs, absolut, men är det riktigt rättvist att personerna jag hjälper är tre stycken och jag är bara en? Personerna jag hjälper har tid att gå ut på lunch och kan gå hem klockan 17:17, är det riktigt rättvist då att jag kämpar för att ens hinna äta min macka och gå hem någorlunda i tid? Jag har svårt att förstå det – och jag har svårt att förstå hur det kan vara så otroligt krångligt och komplicerat att säga ett enkelt jävla tack för hjälpen. Inte för att jag egentligen förväntar mig något sådant av personen som leder teamet jag hjälper (min före detta chef, jag har aldrig kommit överens med henne men hon blir bara värre och värre) – hon har inte det minsta lilla hyfs eller vett i kroppen och kommer väl inte att lära sig heller.

Jaja, min chef är on the case, det ska väl lösa sig, men jag har ingen lust med det här idag, solen strålar och jag vill vara glad och på gott humör, inte så uppe i varv att jag inte kan sitta stilla.

Rant over! Nu ska jag försöka återställa lite harmoni i min dag.

onsdag

Jag har inte hunnit blogga idag. Det har varit en helt fullständigt vansinnig dag på jobbet och jag lämnade ändå en hel del när jag gick – men jag orkade inte mer. Jag har suttit med siffror precis hela dagen – not my idea of a good time – men fick rätsida på det mesta. Tror jag. Det är lite komiskt att jag gjorde klart jobbet på ganska precis sex timmar, när killen som behövde det gjort tar ungefär sex månader på sig att typ svara på ett trivialt mail. Om han ens svarar. Men det är strunt samma, imorgon är en ny dag och det är ju alltid skönt när man känner att man gjort nytta!

Väldigt trött nu. Håller på att laga penne med lax- och ädelostsås (eller, såsen är klar, jag har precis satt på pastavattnet) – snabbt, lätt och gott. Andy och jag missade tåget som vi tänkte ta, så vi smet in på Starbucks och tog en cheeky fika medan vi väntade på nästa (tur var väl det, då det vi skulle tagit var försenat med en halvtimma och de flesta stoppen på rutten ställdes in). Egentligen är jag inget Starbucksfan, men som sagt tror jag att de stoppar knark i kaffet, för när jag väl tar en fika där är det allt jag vill ha de närmsta veckorna. Som tur är har jag ganska god disciplin – det är ju så svinigt överpris på deras grejer – och det kanske är någon gång i veckan jag får i mig en sådan goding.

Kompletta boxsetet av Spaced har anlänt (fick det för £9.98, nersatt från typ £50 på Amazon), och likaså Brideshead Revisited, som jag aldrig har läst men verkligen borde. Så nu blir det dags för lite intellektuell inbankning igen. Which reminds me – Macbeth sätts just nu upp på Brockley Jack Theatre tvärsöver gatan (sitter ihop med puben där vi äter ibland) och den vill jag gärna se, får försöka planera in det mellan allt som sker de närmsta veckorna!

Hur har ni det idag?

annons

Detta är en rolig annons på ett forum jag frekventerar:

På A svarar vi: nej, det gör han verkligen inte!
På B svarar vi: denna meningen fungerar inte. Menar du att min häst super snyggt? Eller om jag gör det? Eller är Det är helt enkelt ett personnamn som råkat särskrivats – Detär – från Turkiet kanske med tanke på prickarna – som super snyggt? Och vad har det då med min Häst Basjkir att göra?

Frågorna äro oändliga.

utvecklingssamtal

Nu har jag haft utvecklingssamtal över en synnerligen god lunch – kallrökt lax med en röra på kapris, hackad saltgurka och ruccola till, följt av grillad seabass (havsabborre?) med jordärtskockemos och gröna bönor med massa goda kryddor på. Underbart gott. Balls Brothers är ett sådant där ställe som jag bara går till med min chef – det känns för dyrt för "vanliga" dagar, men maten är verkligen något alldeles speciellt. Kika gärna på menyn här! Kanske jag skulle ta min födelsedagslunch där i år…

Utvecklingssamtalet gick bra, vilket jag hade förväntat mig också – riktigt trevligt var det och positivt, plus att jag fick ett forum att gnälla lite också på folk som jag anser drar ner min effektivitet osv. Min chef är väldigt bra på att lyssna på sådant och ta itu med saker och ting på ett snyggt sätt. Det är skönt.

Det blev ingen matlagning igår (dock en god bagel med salami och massa grönsaker), så ikväll blir det het nudelsoppa med kyckling. Hoppas att det blir gott, jag längtar redan! Det är visst bara mat på den här bloggen nuförtiden 🙂

va?

Jag är väl sist i världen med att fatta det här, men har de verkligen flyttat handlingen i Shopaholic-filmen till NYC? Det var det dummaste jag har hört, efter att de gjorde samma sak med High Fidelity.

Fy katten!

okej

Jag bestämde mig för att prata om bloggar förut – det kanske var dumt. Men jag tror inte att det var det egentligen. Jag har uppenbarligen upprört en av Sveriges största bloggare. Who cares? Jag har bättre saker för mig.

Jag började blogga, eller skriva "Dagbok på Nätet", som det hette då, 1997, inspirerad av Annica Tiger. Då var jag femton år gammal och hade inte en susning om a) hur man skriver för masspublicering, b) hur man hanterar allmänhetens reaktion på det man skriver och c) hur man tar itu med all jävla skit man får, fast man inte ens är en "stor" blogg i Sverige.
Nu har bloggandet tagit över Svedala. Varenda människa har en blogg, och det är plötsligt en ny grej, wow, titta på Blondinbella och Kissie och Kenza och gud vet vad, man kan plötsligt tjäna pengar på att blogga.

Det är helt främmande för mig, som gammal i gemet, att förstå mig på detta.

Back in the day handlade det inte om intäkter, det handlade om emottagande. 1997 önskade alla dagboksbloggare att bli antagen av en domän och få ha deras namn på sin site. Jag skojar inte, det var så. Man fick ansöka och hoppas på det  bästa.. Min ligger inte längre kvar, men fanns på http://www.glitterkitty.net/anna och det var otroligt stort! Och jag tackar naturligtvis Emmeke, som inte vill att jag lägger ut hennes adress här, för det.

bloggar

Om jag ändå ska prata om bloggar idag kan jag ju göra det lite ordentligt…

Fotbollsfrun får mig att skratta så jag gråter av och till. Ibland är det lite småtorka men så kommer hon med ett superbt inlägg som gör att jag tappar all kontroll. Som det jag har länkat ovan. Tack Malin för skratten!

Videobloggar får mig ofta att känna mig lite illa till mods. Det är rätt konstigt, och det är inte samma "illa till mods-känsla" som man får när folk gör bort sig och man blir generad å deras vägnar, det är något helt annat och jag kan inte förklara vad. Av någon anledning är det värre när det handlar om kändisar, som man kanske ändå ser på TV då och då – jag öppnar till exempel aldrig videos på Katrin Zytomierskas blogg för det känns som om jag invaderar något privat. Eller nåt. Inte för att jag tror att hon har något problem med det.

Videobloggerskan jag gillar mest är Stina-Lee. Jag älskar att hon pratar på dialekt och låter som en riktig västgötska. Vilket hon förstås är också. Hennes hälsningsfras – "hej bloggen" – med äkta västgötsk "l" är underbart!

Jag har massa mer att säga om detta ämnet men nu måste jag gå och ringa mamma och pappa samt tina lite kyckling. Återkommer!

Nej förresten. http://www.thecritics.se – gå och titta genast! Roligt, välskrivet och med en intervju av en av Sveriges bästa – Egoina förstås!